Vi kan gung, gung, gung, gunga...

Det finns många roliga människor i denna värld. Och många av de roligaste jag vet finns i mina närmaste bekantskapskrets. Jag nämner inga namn, men imorgon åker en av de roligaste personerna jag vet iväg från lilla anderstorp till någonstans i Lappland för att gå på bröllop där hennes kompis gifter sig med Fame Factory Sandras lillebror. På detta bröllop kommer således Sandra Dahlberg och hennes Jimmy Jansson att befinna sig. Denna vetskap förgyllde hela min kväll ikväll. Det tillsammans med de otroligt söta filmerna vi såg...

Ingenting går upp mot en filmkväll i en källare på storbild tillsammans med en mycket kär vän!

Till min vän Eric

Igår frågade min kära vän Eric mig om jag inte borde blogga. Jag undrade då vad det var han tyckte jag skulle blogga om. Han sa då att jag kunde blogga om hur mycket jag saknar honom.

Eric, jag saknar dig lika mycket som träden saknar sina löv på hösten.

En liten tjejfilm...

Jag har alltid haft ett spänt förhållande till söta små romantiska tjejfilmer. Invecklade deckare eller hemska trillerfilmer har aldrig gått hem hos mig. Hur jag än har mått har en chick-flick film alltid gått hem... Jag har ett tag nu, ända tills nyligen, trott att detta förhållande hade kommit till ett slut. Helst plötsligt förstod jag inte vad jag såg i dem som var så bra. Men jag gav filmerna en ny chans. Och filmerna vann...

Jag vet inte vad det är med dem som gör att jag på något sätt mår så bra. Det är som om jag på något konstigt sätt kan tro på kärleken igen. Tro på den kärlek jag vet finns där ute. Tro på att även jag någon gång kommer att få mitt lyckliga slut.

Ännu en Larsson...

Ännu en i Larsson-klanen från Flahult kommer att studera i Lund! Min käre bror, Alexander fick idag intagningsbesked och fick där veta att han kommit in på ekonomi här i Lund.

Nu väntar en lägenhetsjakt utan like för honom. Jag hoppas att han hittar en liten söt 1:a i närheten av mig så att jag kan komma dit och laga mat, och ta hand om min kära bror.

Sen är det bara att vänta på att lille Gemund ska ta sitt förnuft till fånga och sätta Lund före Linköping!

Nyfiken i en strut

Jag råkar vara både nyfiken och envis, dessa två egenskaper gör det mycket jobbigt för mig när jag vet att folk i min närhet har hemligheter. Saker som jag gärna skulle vilja veta. Det spelar inge roll hur mycket hundlika jag gör mina ögon för jag får inte veta ändå...

Men tids nog ska jag nog ta reda på det... mohaha... ;)

200!!

Efter lite mer än 1 år med en blogg publiceras nu det 200:ade inlägget.
WOHO!

...but there is still a lot to come...!

Tenta tider

Det vankas mot jul. Även om vädret ute inte vidare påminner oss om jul. Regnet öser ner och här i Lund blåser vinder hårt. På LTH vankas det mot tentavecka. Tecken på att denna vecka närmar sig med stormsteg är det ökade antalet studenter som besöker Studiecentrum i just syftet att tentaplugga. I vaje hörn sitter en liten student oftast med ett rutat block och en mattebok i högsta hugg. Även V-huset fylls med tentapluggande små V-studenter i dessa tider.

Samtidigt som tentaångesten lägger sig som en tät dimma över hela LTH:s campus finns det ändå något slags lugn. Ett lugn i att veta att efter de stundande tentorna är skrivna och räknade, efter den jobbiga period som ligger framför, väntar nästan en hel månad utan tankar på integraler eller Bernoullis ekvation. Nästan en hel månad hemhemma, vart det än må vara.

Även om det är många med mig som vet sig komma att skriva tentor redan i januari igen är vetskapen om det stundande jullovet det som driver just nu. Efter det att de kommande tre tentorna är avlagda väntar mig en jul hemma i Småland. Förhoppningsvis med massvis av snö.

Det finns någon. Någon som har en stor plan för mig. Kanske en större plan än vad jag själv drömmer om. Det är många saker han gör jag inte förstår. Jag försöker, men hela tiden blir det mer att försöka klura ut. Jag vet inte vad han har i kikarn. Jag vet att jag är på rätt plats. Men något lurt kan vara på gång.

Nu har den kommit!

Nu har den kommit! Min skruvdragare från Hilti. Den är söt och den är liten. Och nej, alla som undrade, jag kommer inte att sälja den på blocket. Den kommar att tillsammans med min dator och klocka vara en av mina dyrare egendommar.

Leende ögon igen. Trots trötthet, stressadande och en känsla av utmattning kan mina ögon le igen. Jag känner mig inte längre bara grå och trist. Munnen ler och mina ögon kan också le! En del av glädjen har kommit tillbaka. Fråga mig inte hur, för det jag kan inte svara på. Glädjen jag har kommer från någon annan.

[what if there's hope you'd never dream of hoping for]

Blog-torka

Blogtorkan har nu även nått mig och jag får som många före mig ta användning av en lista för inspiration. Dagens lista är snodd ifrån Linda.

Fyra arbeten jag haft i mitt liv:
Matutdelare på Klockaregården, frukostlagare på Klockaregården, städare på Klockaregården och lite alltmöjligt på Kockaregården...
Fyra filmer jag kan se om och om igen:
A Walk to Remember, Shall we dance, Björnbröder och Sigillet (Karnevalsfilmen från 2006).
Fyra städer jag bott i:
Lund, Port Orchard, Flahult och Tylösand?
Fyra tv-serier som jag gärna följer:
Gilmore Girls, The O.C., Sex and the City och... Följer nog inga fler.
Fyra ställen jag vill åka till:
USA, Australien, Italien och just nu skulle jag vilja åka till nåt ställe med bra skidåkning.
Fyra webbsidor jag besöker dagligen:
Crossnet, Expressen, samtliga länkade bloggar och fotosidor.
Fyra favoriträtter:
Alla sortes pajer, wok i alla former, sill och nypotatis (ja, jag tycker att det är gott) och mammas schnitzel.
Fyra ställen där jag trivs:
Hemma i min lägenhet, i Flahult, i Tylösand och på Oberhof i Österrike
Fyra personer du tänker ofta på:
Får jag bara välja fyra. Hmm... Sara, Calle, Gustaf, Frida, Caroline, alla vännerna i Lund, mfl... (Oj, blev fler än fyra, but what the heck.)

Julen är på väg!

Ja, juletiden är verkligen på väg att anlända. Idag är det skyltsöndag i underbart mysiga lilla Lund. Jag var tidigare idag nere i centrum en sväng för att äta mat med en gammal vän och i hela stan vimlade det av folk. Överallt syntes glada människor som gick runt och myste. Min vän och jag konstaterade då att juletiden nog är den underbaraste tiden på året. Detta eftersom alla då är glada och snälla mot varandra, trots att det i vårt land både är kallt, ruggit och mörkt. Vi konstaterade också att det egentligen är hela budskapet med julen och att det är vad vi borde fokusera på istället för att stressa runt och spendera massor av pengar på julklappar. Pengar som kunde ha spenderats på annat, bättre saker.

På fredag är det 1:a december och första luckan i adventskalenderna får öppnas. Nästa söndag är det 1:a advent och första ljuset i advenstljusstaken får tändas. Sedan rullar det på... För mig kommer det bli stress stress och massa plugg och förhoppningsvis kommer jag få några lugna stunder att slappna av och kanske få känna lite julstämmning även i år. Få känna den glädje som julen egentligen handlar om.

Jag ÄR bonde!

Gjorde precis ett test som visade att jag ÄR bonde. För mig är termer som ensilage och flyghavre vardagsmat. Jag har gummistövlar insmorda i gödsel och flanellskjorta.

Så snälla ni mina vänner säg till mig nästa gång jag börjar prata om utsäder eller zoonoser, det kan ju verka lite konstigt då jag nu inte befinner mig på någon bondgård utan i storstaden Lund.

Gör testet själva.

Idol

Skärpning svenska folket. Igår var det Felicia som fick lämna idol när det borde ha varit Johan. Likadant som när Danny för några veckor sedan åkte ur då Cissi istället borde ha lämnat.

Men egentligen vad gör det när det enda som egentligen räknas är vem som står kvar på scenen sist och det tror jag i år kommer att vara Markus (eller Erik).

Konstant gnatande. Lyssnar hela tiden men vågar inte säga vad som faller in i risk för att såra dig. Många gånger har du sårat genom att säga just vad som fallit dig in. Du tynger nu ner mig mer än du bygger upp. Jag är ledsen, men just nu gör du mig bara irriterad och det är det sista jag behöver. Orkar inte vara sur längre. Jag är värd mer.

Skånska vs. Svenska

Visst att vi i Småland kanske har många ord som inte finns i resten av Sverige. Såsom domma istället för dessa och rälig istället för ful.
Men då man börjar hitta på böjningar som inte finns på ord och det är självklart att böjningen av ordet inte är rätt, då har det gått för långt... Som exempel tas ordet byta. Detta ord har jag idag hört böjas till bytade ett flertal gånger, dock av samma person. En riktig skåning. Men visst känns det självklart att formen av ordet borde vara bytte?
Härmed inte hävdat att alla skåningar pratar konstigt, bara lite annorlunda från resten av vårt avlånga land...

En skruvdragare

Förra veckan hölls det på LTH en företagsmässa, vilken kallas för ARKARD. Där får vi studenter möjlighet att prata med personer från det riktiga arbetslivet. Där finns också tävlingar där vi ska spela intresserade och vilja lära oss exempelvis hur många procenst företaget HILTI rekryterar sina chefer inom företaget eller hur mycket de beräknar att expandera de närmaste åren. Jag spelade med och var intresserad och som belöning har jag nu vunnit en skruvdragare. En fin röd/svart batteridriven skruvdragare från HILTI.

Dagens visdomsord

You can close your eyes to the things you dont want to see,
but you cant close your heart to the things you dont want to feel.

Amanda 13 år

It's gonna be okey

Sakta, sakta börjar en förnimmelse av känslan att allt kommer att bli bra. Allt kommer att bli sådär som viljan vill ha det. Gällande allt. Allt som varit upp och ner, allt som kännts hopplöst kommer att bli bra. Det kommer att lösa sig. Jag kan inte säga hur, men känslan säger mig att det kommer att bli så. Allt kommer att bli så som det ska vara och så som det är menat att bli.

...don't give up in the end.

Uppmaning

Idag är det åter fredag och ikväll kommer Idol sändas som vanilgt. Jag sa vid start av denna sesongen att Danny, Felicia och Markus skulle vara de som var kvar längst. Dock blir det inte som jag trodde, då Danny förra veckan åkte ut istället för Cissi. Så därför uppmanar jag nu alla som kan tänkas läsa detta att INTE rösta på Cissi ikväll.

Jag repeterar: RÖSTA INTE PÅ CISSI!

Vinterkänslor

Jag vet inte vad det är. Kanske att det är kylan, mörkret och den stundande vintern som har kommit även till Skåne eller också kanske det är 5an på vatteninlämningen eller att jag fick godkänt på PBL-rapporten. Jag vet inte... Som jag förrut har skrivit har jag vinterkänslor på samma sätt som normalt folk har vårkänslor. Vad det är i mörkret och kylan som talltalar mig så mycket vet jag inte säkert. Jag vet inte om det är skolan eller kylan, men vad jag vet är att jag är glad.

Jag ser ut genom fönstret, känner kylarn krypa in och jag drar filten lite tajtare omkring mig. Jag myser. Jag njuter av att det snart är vinter och då förhoppningsvis även kommer att vara rikligt med snö i Skåne.

Yeay!

The OC har börjat igen efter att ha haft upperhåll över sommaren och The Gilmore Girls började för några veckor sedan.

Visst är det underbart med höst!

Dagens insikt

Jag har idag insett att matte, som i fler dimensionell analys, trots allt är ganska roligt och kanske är det till och med så att jag har fått tillbaka lite av den motivation som länge varit borta gällande matematiken!

Allt detta bara för att jag klarade av uppgifterna som läraren klassade som svåra och att jag sedan fick förklara för alla de som brukar få förklara för mig! Jag känner mig lite stolt...

WOHO!

Gilmore Girls

Idag är det onsdag, det är det samma som dagen då man kan se det nyaste avsnittet av Gilmore Girls!

Så nu ska jag räkna flerdim och kolla på Gilmore Girls.

According to Carrie Bradshaw...

De senaste dagarna har jag sett en hel massa avsnitt av en den serie som tillsammans med Gilmore Girls toppar listan över de bästa serierna någonsin gjorda. Serien är så klart Sex and the City. Vad som gör det så sjukt bra vet jag inte riktigt. Kanske är det att även om deras liv på utsidan kan verka perfekta så har de samma problem med kärlek och livet som alla andra? Eller också är det alla kloka ord som Carrie hela tiden ger? Jag skulle nog säga att det är en liten del av båda.

För några dagar sedan fick Carrie lära sig "the hard way" att det kanske bara finns en äkta kärlek i varje människas liv. Hon lärde mig då samma sak. Hennes slutsats av att det endast finns en kärlek åt var och en av oss var att hennes enda kärlek var New York. Hennes stad. Så vilken är då min kärlek? Visst att jag älskar staden jag bor i. Visst älskar jag Lund. Men älskar jag den som mitt livs kärlek?

Efter att ikväll ha sett sista avsnittet av seiens 6 sesonger vet jag att Carrie fick sin "true love" till slut. Hon fick John aka Mr Big. Efter 6 år och efter att om och om igen ha fått sitt hjärta krossat av honom, fick hon honom. Hon fick honom. Men kommer jag någonsin förstå vem som är mitt livs kärlek och kommer jag få dig? Kommer jag hitta min "true love"? Eller är mitt livs kärlek trots allt staden jag bor i?

Avskaffa tv-licens

Det är fler än jag som ogillar den avgift som alla tv-innehavare måste betala till radiontjänst i kiruna. Till och med regeringsmedlemmar som avstått från att betala denna värdelösa avgift. Det må vara så att de som högt uppsatta tjänar mer pengar än vad jag som fattig student gör, men vad spelar det egentligen för roll. De kansek, precis som jag, tycker att de program som SVT och SR gör inte är värda att betala den relativt höga avgifts för att se på program på en kanal som säger sig sända fri television.

Jag ser endast en utväg:

• Avskaffa tv-licensen!

star mile

old doubt and a girl by your side
she's feeling your pride
as you go for a ride
down the star mile
world's rise as she lets you come in
a duo begins to the hollywood din
of the lonely

and all the gold dust in her eyes
won't reform into a ring
you had and lost the one thing
you kept in a safe place
remember the face
the girl who had made you her own
and how you left her alone

all's well at the base of the hill
you might need to fill
a prescription to kill
off the sirens
look down from your tower on high
and take in the night
look her right in the eye
she'll listen

and all the gold dust in her eyes
won't reform into a ring
you had and lost the one thing
you kept in a safe place
remember the face
the girl who had made you her own
and how you left her alone
life comes to those that'll choose
the regular news
over playing the blues

with the light on
and if you burn the road that'll lead you
back to her in time
i'll watch you turn to stone
can't find the sublime
she's moving on without you
the tide breaksyou watch the stars fake
they gather you back to their homes
i guess it's better than being alone

star mile med joshua radin är den nya repeatlåten i min stereo

Tur med vädret idag igen

Ingen som igår befann sig i Skåne eller södra Sverige kunde missa det hemska åskväder drog över då. Bara några få sekunder innan himlen öppnade hade jag, lilla Caroline Larsson, varit ute på min numera dagliga joggingtur. Så kom jag innanför dörren på min lilla lägenhet och ser utgenom fönstret, där regnet vräker ner samtidigt som himlen lyser starkt vilket precis efteråt följs utav en rejäl knall. Tur hade jag som hann inomhus, även om jag de sista metrarna fick öka takten avsevärt.

Dagens joggingtur följde nästan sammma visa. Förutom att åskan idag höll sig undan, istället såg jag endast regnet sakta falla ner utanför mitt fönster då jag åter anlände till min lilla lägenhet.

Gemensamt är att jag både idag och igår har klarat mig från regnet. Jag har sluppit bli blöt. TJOHO!

Turning Torso i all sin prakt.

Fly to El Salvador

Fly me to El Salvador,
I don't know why and I don't know what for

Sången har satt sig fast i mitt huvud och den vill inte försvinna. Jag är trött nu och vill sova, men jag kan inte. Så det enda jag kan göra är nog att snällt nynna med i den trallvänliga låt som spelas i min sterio.

Den senaste tiden har allt som en gång var viktigt blivit suddigt. Allt som en gång betydde någonting har tappat innerbörd. Tillvaron har sakta förvandlats till någon grå sörja. Den är kolsvart med enstaka vita stänk. Det gör för det mesta ont, men korta stunder får ibland den vita färger härja och jag kan då känna glädje. Allt jag vill går hela tiden i kras och ingenting tycks gå mig vägen. Ingen tycks tycka om mig och ingen tycks vilja ha med mig att göra. Alla jag litar på tycks fly och ensam blir jag kvar. Ensam och övergiven.

Varför får inte jag vara glad i mer än korta och enstaka stunder?

Måste allt ha en titel? Måste man hela tiden veta benämningen på allt? Varför kan man inte bara låta allt vara som det är? Varför inte bara strunta i benämningen och köra på vad som känns rätt. Köra på vad man känner för och vad som gäller för stunden. Strunta i framtiden och leva i nuet. Strunta i allt annat, bara leva och må bra.

Lennart den förskräcklige

Ännu en fisk har dött. Ännu en fisk. Och inte heller den här gången var det Lennart. Det var fisk nummer två som fick sätta livet till. Den här gången var det Petronella. Tidigare har det varit guldfiskarna Gustaf och Gunvald. Även slamkryparen Urban I fick ge upp för att Lennart skulle få leva ensam i akvariet. Eller är det kanske en förbannelse som ligger över Lennart? En förbannelse som gör att akvariet han lever i endast är stort nog för enbart honom.

Jag har ingen aning om vad anledningen till att alla fiskar dör är. Kanske att det bara är Lennart som trivs här hos mig i Lund. Jag vet vad Gustaf tror anledningen till att de dör är, jag tror inte på honom, men jag låter honom tro vad han vill. Don't ask...

Does X equal Y?

Jag får ofta höra att jag är smart. Att jag kan mycket. Att jag på något sätt är allmänbildad. Problem brukar kunna lösas relativt lätt. Inom matematiken brukar uppgifterna oftast få en svar, många gånger är de rätt. Där kommer jag lätt fram till att X är lika med Y.

I andra situationer då. I verkliga livet. Varför klara jag inte lösa den ekvationen? Hur mycket jag än försöker gauss-eliminiera i ekvationssystemet, saknar systemet lösning. Jag förstår inte. X blir inte lika med Y. Är lösningen rätt eller har jag någonstans räknat fel?

I command...

Nu gäller det. Nu är valdagen inne. Jag befaller er nu att rösta rätt!

Se själva...

För 12 år sedan hade de borgliga makten. En lång tid. Det var också för 12 år sedan som Jönssonligans stora kupp hade premiär, och ja det känns ju modernt... eller hur? Öhh... Kolla in det här. Det är vad moderaterna vill, och ja, jag håller med om det mesta. Jag förstår att det må vara vridet, men det är i grunden ändå vad jag tycker.

Jag har såklart redan röstat moderat

Idag var det jag och många med mig som besökte Lunds stadsbibliotek för att avlägga en röst på det parti vi önskar ska regera Sverige de kommande 4 åren. Väl hemma är jag fortfarande osäker på om jag röstade rätt, men som min pappa sa; Bara rösten hamnar på något av partierna i det rätta blocket, spelar partiet egentligen inte så stro roll. Han lade även till; Folkpartiet kan behöva en röst i denna tid.
Jag tror nog att jag röstade rätt. Efter att ha sett en film om hur Stadsminister Göran Persson och hans Socialdemokrater har sänkt arbetslösheten de senaste 12 åren är jag helt säker på att jag röstat rätt.

Jag kan nu lugnt åka hem nästa helg, och allt jag nu kan göra åt valet är att hoppas på att resten av det svenska folket också röstar rätt.

Keep Singing

another rainy day
i can't recall having sunshine on my face
and all i feel is pain
all i wanna do is walk out of this place
but when i am stuck,
i can't move
when i don't know what i should do
when i wonder if all ever make it through

but i gotta keep sining
i gotta keep praising your name
that's the only way that i'll find healing
can i climb up in your lap
i don't wanna leave
jesus sing over me
i gotta keep sining

oh you're everything i need
and i gotta keep sining

Orden börjar sakta få tillbaka sin betydlese. Sakta. Sakta.

På återbesök

Den längtan som en gång bodde i mig. Den som då var så stark. Har åter börjat flytta in. Den har smått börjat gro. Jag vill inte att den ska växa likt ett ogräs som lätt kan dras upp, utan likt en vacker blomma som behöver omvårdnad och som tar tid att växa.

Orden jag fått höra så många gånger har i mitt hjärta förvandlats till sanning. Jag kan nog och vill nu tro på allt som alla sagt till mig. Allt som jag förrut har stött bort. Det bor nu i mitt inre. Jag är villig att acceptera orden du sa och som du sagt så många gånger förr. Skillnaden är att jag nu är vuxen nog att kunna ta till mig dem. Jag förstår nu vad du under alla år har menat. Tack min vän.

Den längtan jag då hade är på återbesök och jag vill ha den kvar. Jag är redo. Viljan räcker tror jag, för jag tror att den vill stanna.

Imagine me

[Imagine me loving what I see when the mirror looks at me,
cause I imagine me in a place of no insecurities.
And I'm finally happy cause,
I imagine me letting go of all the ones who hurt me,
cause they never did deserve me.]

Maktskifte? Ja, tack.

Att det stundar val i vårt avlånga land är svårt att undgå. På torgen står de olika partiernas medlemmar och proklamerar för just deras parti. I brevlådorna dimper det nästan dagligen ner information om vad de olika partierna ska förändra om just de skulle komma till makten. Alla försöker de med lovord om bättre skola, sänkta skatter, kortare vårdköer... Listan kan göras lång. Men vad partierna egentligen kommer att förändra om de kom till makten vet vi inte. Deras ord är kanske endast lovord.

Ett mysterie är att det i min postlåda har endast partireklam från det högra blocket dimpt ner. Kanske vet vänstern, sossarna och miljöpartiet att det inte är värt arbetet för dem att försöka övertyga mig om att de skulle förändra på allt som de har åstadkommit under deras 12 år vid makten. För min röst skulle aldrig falla på någon utav de partierna.

De partierna som endsat yrkar på några enstaka frågor, vad ska jag tycka om dem då? Att rösta på dem ansåg jag var att slänga bort sin röst eftersom att de aldrig skulle kunna få sin röst igenom i det stor hela. Men efter ett flertal dissukssioner har jag insett att de faktiskt driver sin fråga för att ingen av de övriga parterna vågar medge att deras fråga är viktig. Visst att jag förtår att piratpartiets fråga är viktig, men kalle ankapartiet... Jag anser nog fortfarande att man slänger bort sin röst...

Personligen bryr jag mig inte om moderaterna, folkpartiet, kristdemokraterna eller centerpartiet får flest röster. Nej, jag bryr mig inte. Men på frågan om jag önskar maktskifte svarar jag: ja, tack!

Vänner?

Vad händer egentligen då en kärleksrelation tar slut? Vart tar kärleken vägen? Försvinner det som var bara över en sekund? Varför förändras relationen så drastiskt då orden det är slut sägs? Så många är gångerna jag hört orden vi kan ju forsätta att vara vänner, eller själv sagt dem. Är detta klische? Går det vara enbart vän med ett Ex eller är smärtan efter att man brytit upp allt för stor? I min förflutna är det sällan som relationen till den gamla pojkvännen blivit lika normal som den var före beslutet om att vara pojkvän/flickvän. Med de som jag åter lyckats bli enbart vän med efter det att smärtan fått svalna av, har vänskapen som hela tiden fanns där på något sätt vuxit sig startkare.

För är det egentligen inte ganska konstigt att bryta kontakten med en människa som känner dig så väl? Troligvis den människa som kännt dig allra bäst och varit dig allra närmast. Som vetat om alla hemligheter, alla kontigtheter och allt som har hänt i ditt liv under en längre tid. Att bara låta den människan gå med alla dina hemligheter utan att man själv kan göra något åt det, är inte det ganska märkligt. Ibland skulle man vilja ändra på saker, men kan inte. Känslan är maktlöshet och man kan ingenting göra åt situationen som man hamnat i.

Hur kommer det sig då att en människa som stått en så nära helt plötsligt inte är så nära, eller är den det? Är den lika nära som innan, fast inte på samma sätt? Visst att de saker man gör tillsamman förändras, men måste allt annat också ändras då kärleksrelationen tar slut? Varför slutar man ge varandra komplimanger då man fortfarande står för det man en gång sa? Varför talar man inte längre om för den andre att den är bra, eller att den ser bra ut, det är kanske just det som den andre fortfarande behöver höra? Hur kommer det sig att även det mindsta sakerna måste förändras så drastiskt? På bara ett ögonblick byts det avslutande orden i ett SMS ut, eller tas bort helt, bara på grund av att relationen inte längre är densamma. Man är väl fortfarande vänner, eller?

Vänner och vänner

Det är skillnad på vänner och vänner. Jag brukar i tal benämna mina vänner olika beroende på hur nära de står mig. Detta för att förtydliga förhållandet mellan mig och den omtalade. Är det en ytligare vän kallas den utav mig för kompis.

Det är också skillnad på vänner och vänner när det gäller att finnas där för andra. Finnas där då någon nära vän inte mår bra.

Vissa vänner kan under olika omständigheter komma att bli behandlade på ett sätt som senare ångras. Personligen har jag insett att jag under en period inte har behandlat en vän på ett sätt som jag skulle ha gjort eller som jag önskar att jag hade gjort. Jag inser att jag skulle sagt som det var från början och varit rak. Istället för attt inte göra något alls. Trots det att jag inte bemötte dig som jag borde ha gjort finns du fortfarande alltid där för mig. Du lyssnar alltid. Vad än det må vara bryr du dig alltid om mig. Alltid får du mig att skratta. Även då jag mår som sämst. Dig kallar jag min VÄN!

Quote from Carrie

If you love someone and breakup.

- Where does the love go?

Left behind

Åter har jag blivit lämnad kvar. Lämnad åt mig själv. Lämnad åt ensamheten. Igen är det jag som blir sårad och får gråta mig själv till sömns. Ännu en gång känner jag mig misslyckad, tjock och ful.

Orden av välmening som borde värma stutsar bort från min allt hårdare ytan. Ytan som för var gång jag blivit sårad har blivit lite hårdare. Ytan som Ni gjort hård.

Jag är trött på att alltid bli lämnad kvar. Trött på att det alltid är jag som i slutändan sitter ensam med min sorg och mina tårar. Jag är trött på att aldrig lyckas.

SJ har gjort det igen!

Alla ni som sedan start har följt min blogg vet att jag ett flertal gånger har stört mig på SJ. På att SJ inte kan hålla tidtabellen, att det alltid inträffar förseningar vilket inte meddelas resenärerna. Att bli fast i Alvesta sent en regnig vinterkväll i 4 timmar är en sak, men att inte ens få någon som helst kompenastion för det är en annan. Vilket hände mig under förra läsåret.

Att tågavgångarna mellan Lund och min forna hemort i den småländska skogen är begränsade, är bara en i mängden av orsaker till att SJ;s tågmonopol borde raderas. Istället borde privata alternativ få vara tillåtna. (Högerpartitillhörigheten i mig har talat.)

Men det som stör mig mest är att jag alltid bli placerad i riktning mot färdriktningen. Att alltid få fråga någon snäll medmänniska om de inte har något emot att byta plats med mig. Jag hävdar fortfarande att det på SJ;s hemsida borde finnas alternativ om i vilken riktning man vill sitta, precis som det finns alternativ om ifall man vill ha bordsplacering eller fönsterplats.

Ännu en skärpning på er SJ!

You and Me

What day is it? And in what month?
This clock never seemed so alive
I can't keep up and I can't back down
I've been losing so much time

Cause it's you and me and all other people with nothing to do
Nothing to lose
And it's you and me and all other people
And I don't know why, I can't keep my eyes off of you

All of the things that I want to say just aren't coming out right
I'm tripping on words
You've got my head spinning
I don't know where to go from here

Cause it's you and me and all other people with nothing to do
Nothing to prove
And it's you and me and all other people
And I don't know why, I can't keep my eyes off of you

There's something about you now
I can't quite figure out
Everything she does is beautiful
Everything she does is right

Cause it's you and me and all other people with nothing to do
Nothing to lose
And it's you and me and all other people
And I don't know why, I can't keep my eyes off of you
and me and all other people with nothing to do
Nothing to prove
And it's you and me and all other people
And I don't know why, I can't keep my eyes off of you

What day is it? And in what month?
This clock never seemed so alive

Lifehouse med You and Me, från nya albumet Lifehouse.

Eric?

Varför finns så många kort på Eric då man söker på filmen Elizabethtown? Eller är det bara Orlando Bloom...

REGN

Det är sommar och med Svensk sommar kommer en massa regn. Frågan är inte om det kommer mer regn. Frågan är mer när nästa regnskur kommer.

Morgondagens väder i södra Sverige.

Memories

Det regnar i Lund. Öser ner. Så mycket att tanken att gå utanför dörren inte ens finns på kartan. Man vill inte riskera att bli så blöt som man vet att man skulle bli. Varken regnjacka eller paraply skulle hjälpa. Jag sitter inne i min lilla lägenhet och pluggar. Så ser jag ut genom fönstret och helt plötsligt är jag på en helt annan plats och en helt annan tid.
Det var länge sedan, men jag minns det som för någon dag sedan. Det regnade, om möjligt värre än vad det gör i Lund. Jag hade på mig nästan samma kläder som jag har på mig idag. Jag bar ett par mörka miss sixty jeans, en mörkgrön t-shirt och min oranga peak-tröja. Jag hade min vita peak-jacka som skydd mot regnet. Du bar ett par mörka jeans och en kort jacka. Vi skulle spelat minigolf, men inställde de planerna på grund av regnet. Det fanns verkligen ingenting att göra. Det var en konstig dag, samtidigt som det var en rolig dag. Jag minns den glasklart.

Gör du också det?

Colors

Yesterday I got lost in the circus
Felling like such a mess
Now I’m down I’m just hanging on the corner
I can’t help but reminisce
When you’re gone all the colors fade
When you’re gone no New Year’s Day parade
You’re gone
Colors seem to fade

Your mama called she said that you’re down stairs crying
Feeling like such a mess
Yeah I hear you you’re in the background bawling
What happened to your sweet summertime dress

I know we all, we all got our faults
We get locked in our vaults and we stay
But when you’re gone all the colors fade
When you’re gone no New Year’s Day parade
You’re gone
Colors seem to fade
Colors seem to fade
Yeah

Colors av Amos Lee

Check it out!

Jag vill ha en bil! En röd liten sportbil.

www.danielpersson.se

Måste noteras att det är min kära vän Daniel som har tagit kortet.

AHHHH!

Jag vill skrika. Jag vill gråta. Jag vill stampa i marken. Jag vill vara arg. Jag vill visa att jag är irriterad. Jag vill visa världen vad det är som jag vill. Jag vill att alla ska veta hur jag vill ha det och hur jag känner, men jag vill inte prata om det. Jag vill inte använda några ord. Jag vill skrika utan ord och inte lyssna på någon annan.

Jag vill att alla ska veta hur jag känner utan att jag måste förklara och berätta det hela tiden. Jag vill att alla ska förstå mig utan att krångla till det. Det är inte alltid som jag vill prata. Ibland vill jag bara vara tyst.

... och ibland orkar jag inte ens lyssna.

Congratz!

Dagens grattis går till min vän Gustaf, som efter ha legat relativt långt bak bland reserverna idag fått veta att han blivit antagen till högskolan i Jönköping.

Jag vill säga ett stort GRATTIS till dig!

Glad på riktigt

Ibland är man glad. Ibland är man gladare. Men det kan även hända så att man är så glad att man bara inte kan sluta le. Även om man vill. Detta har nu hänt mig. Jag är glad och jag kan inte sluta le.

Anledningen är att något har kommit in i mitt liv. Något mycket fint. Någon mycket fin. Någon jag håller väldigt nära. Det är som om allt äntligen har fått sin rätta plats. Som om det som var inte spelar någon roll. Äntligen får jag rum för att vara mig själv. Och äntligen blir jag förstådd när jag är mig själv.

... och du vet att jag väljer dig...

KENT

Jag fick ett brev. Ett riktigt blev med frimärken. Ett vykort ifrån längesen. Då framtiden var vår. och som du skrev. om din spaning efter friheten. Ord bevingade som fjärilen och jag tror att jag förstår.
Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i glömskan, där ljuset är svagt. Där det som var du och jag.
Jag skrev ett brev. Om att leva med förbannelsen. Jag gav dig min version av sanningen. För att få dig att förstå.
Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i minnet, gömda längst bak. Det som var du och jag.
Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt.
Det som var du och jag.

Jag tackar kent för dagens ord. Detta är låten Duett från Vapen och ammunition

Ett år äldre

Så har det året passerat den 6 juli och jag har blivit ett år äldre. Kanske ett år visare, det återstår att se. Jag är nu 22 år gammal. 22. Konstigt. Jag tycket det var nyss som jag fyllde 18 år.

You have had your chance...

...I'm moving on!

Det kan faktiskt vara så att jag har börjat släppa taget. Eller har jag redan släppt det? Kanske gjorde jag det för länge sedan.

Du hade mig och du kunde ha fått mig igen. Du hade din chans, men du tog den inte. Länge har chansen varit din. Jag trodde på dig, och framför allt trodde jag på dina ord, men sanningen jag hörde verkade inte vara sanningen du trodde på. Det du säger och det du sa verkar inte stämma i verkligenheten.

Det kan vara så att du har haft din chans. Att det är nästes tur i kön. Det kan vara så att jag har släppt taget.

What's going on?

Vad är det egentligen som händer? Vad är det som sker? Jag vet inte. Ingen annan vet det heller. En del av det som förr var enkelt och självklart är inte längre likadant. Jag vet nu inte längre vad som händer runt omkring mig. Jag har inte längre full kontroll.

Mitt hjärta tog nyligen ett skutt. Upp på en studsmatta. Där hoppar det upp och ner, fram och tillbaka. Det försöker förstå. Försöker lista ut svaren. Försöker lista ut vad det egentligen vill och framför allt vad som egentligen sker. Jag tror att mitt hjärta skulle vilja att allt vore så som det var då det ännu stod på fast mark. Då det ännu hade båda fötterna på jorden. Men det är för sent. De dagarna är för länge sedan borta. Långt borta.

Men som någon klok människa någon gång sa;

"Om livet vore enkelt, vore det ingen konst att leva."

Mobilreparation

Min kära mobiltelefon, min underbara w800i har varit sönder. Jag upptäckte en dag att den inte tog laddning. Nu efter att ha varit tvungen att använda en gammal, skruttig, men framför allt konstig nokia telefon (förlåt Calle) i ungefär 2 veckor, så har min telefon kommit tillbaka från reparationen. Nu tar den laddning som aldrig förr. Dessutom var SonyEricsson så snäll att han skickade med en splitter ny laddare.

Därför ber jag om ursäkt om jag de senaste veckorna ej har svarat på alla sms som anlänt till min telefon. Jag hoppas att ingen har tagit illa upp och framförallt inte personligt, det har endast berott på att jag inte har haft någon aning vem som skickade mig meddelanden.

Min telefon är nu hemma igen och mina nummer i telefonen är kvar. Meddelande jag fick är kvar i lånetelefonen, men ni som inte fick något svar då ni senaste sms:ade, messa mig igen och jag lovar att svara.

Antingen eller...

Människor som spelar något slags rollspel för att passa in eller för att bli omtyckt gillar jag inte. Inte heller människor som säger en sak men menar en helt annan. Dessa människor får mig att bli en aning förvirrad. Och jag vill inte längre vara förvirrad. Så snälla berätta vad du menar istället för att inte mena det du säger!

Dagens utmaning; Antingen får du mena det du säger eller också får du säga det du menar.

Ibland önskar jag att...

Ibland önskar jag att allt vore lättare. Jag önskar att jag inte alltid hade tusen bollar i luften. Jag önskar ibland att jag kunde nöja mig med vad jag har. Jag önskar att jag kunde bestämma mig och sedan stå fast vid mitt beslut utan att vela. Jag önskar att jag inte funderade så mycket. Jag önskar att det inte fanns så många killar överallt i mitt liv. Jag önskar ibland att det endast fanns en, och han var den rätte. Jag önskar jag visste vem Han är.

Det var länge sedan jag la ner. Länge sedan jag bestämde mig för att jag kanske hade haft fel. Du var kanske inte den jag trodde. Jag gick vidare. Försökte glömma.

Men det var hela tiden något som saknades. Hela tiden var det någon jag saknade. Alltid var det du som fick mig att skratta. Du fanns alltid där för mig. Hela tiden var det dig jag såg även om du inte alls var där. Kanske försökte jag tvinga mig själv att tro på något jag egentligen inte trodde på, eller så var det bara jag som ljög för mig själv? Vad än det var vet jag nu vart jag står. Jag vet vad jag vill och vem jag vill ha. Kanske är tiden ännu ej rätt, det vet jag inte. Men jag vet vad jag tror på. Och jag tror på detta. Jag tror på dig.

Röd som en tomat

Detta eftersom jag när jag satt i bikini ute på balkongen inte tänkte på att solen faktiskt tar en del efter klockan 15 också. Det är inte jämnt brunrött som jag skulle vilja ha det. Jag har endast fått färg på kroppens framsida. Jag kan dock efter denna dag kontatera att det är skönt att sitta på balkongen och läsa eller se Gilmore Girls på datorn.

Det är tur att det ännu endast är början utav sommaren!

I don't know what it is...

Jag vet inte vad det är som händer. Helt plötsligt har en massa känlor börjat bubbla fram. Ungefär som om jag skulle hålla på att bli kär. Men i vem?

Det kan ju också vara känslor av glädje. Glädjen av att få vara hemma, att ha sommarlov, att den sista tentan är avklarad eller glädje utav att se min älskade lillebror springa ut ur Gärdesskolan med sin studentmössa. Eller också är det bara sommaren som spelar mig ett spratt..

Men det kan inte enbart vara detta. Det kan inte och jag vill inte. Jag vill bli kär. Om jag ändå bara visste i vem... Inners inne vet jag nog i vem det är, men jag vet inte om jag gillar det och framför allt inte vad jag tycker om det just nu. Men för stunden får glädjen vara nog. Man vet aldrig hur länge den tänker stanna.

...but I think I'm falling in love.

Good night... öhh...

Jag kan inte sova. Jag kan inte sova. Hatar att inte kunna somna i tid.

Jaja... det är värt ett till försök...

Nu ska jag sova. Nu ska jag sova.

Himla försäljare!

Telefonförsäljare är en sak. Där är det bara att lägga på, även om det kan verka ohövligt. Försäljare som man stöter på utanför affärer är också ganska lätta att unvika, det är bara att låtsas verka upptagen och kolla åt ett annat håll. Men när de kommer hem och ska sälja saker vid dörren då är det inte lika lätt att unvika dem. Idag var det en försäljare som ville sälja en säkerhetsdörr till mig. Per Mikael hette han. Han visade upp sin legitimation. Frågade om han fick 5 minuter av min tid. Småpratde först lite om vad jag pluggat och hur länge jag hade kvar. Sedan började han prata om sina dörrar. Han berättade att det tar ca 30 sekunder för en tjuv att bryta sig in genom en vanlig hederlig trädörr, medan det med en säkerhetsdörr tar upp mot 30 minuter. Han berättade också att de var bättre ljudisolerade. Stacklars kille. Kan inte bli många sålda dörrar för honom här på Tuna som befolkas mestadels av studenter och pensionärer, vilka inte tillhör de kategorier som är kända för att ha speciellt stora tillgångar. Men visst, vissa kanske kan hosta upp 20 000 kr till en ny dörr utan problem.

Jag tillhör inte dem, så det blev ingen ny säkerhetsdörr för mig.

Högvarv

Min hjärna går på högvarv. Borde enbart vara mekanik den tänker på, men det finns så mycket annat hjärnan måste reda ut. En insikt jag har kommit fram till idag är att jag har insett vilka underbara människor jag omringas utav. Männiksor jag kallar mina vänner. Människor som vad som än händer mig bryr sig om mig. Vilka jag kan ringa då jag mår dåligt. Vilka jag litar på. Vilka jag kan dela glädje med. Vilka lyssnar på mig då jag pratar, och främst vilka som står ut med mig vad jag än gör.

Men viktigaste insikten var att jag gör precis samma sak för dem. Jag finns där 24-7 för mina underbara vänner när de skulle behöva det. Jag kan skratta med dem, jag kan lyssna men framför allt finnas där för dem.

... for good times and bad times. I'll be on your side forever more. Couse that's what friends are for...

Inte som du tror

Nej, det är inte så. Inte som du tror. Det är inte så. Det skall inte vara vi. Vi är inte menade. Jag har kännt dig ett tag, men jag känner inte dig och inte heller känner du mig. Vi är allt för olika. Inte på samma frekvens. Vi talar inte samma språk. Du kommer hitta rätt. Det kommer du. Det må dröja, det vet jag inte. Men det är inte jag. Dagen då du hittar henne kommer jag glädjas med dig. Det lovar jag.

Om och om igen

Tänker det om och om igen.
Tänker att om du vore lite mer så här,
eller om du vore lite mer så där.
Tänker att om allt vore annorluna,
så kanske mitt hjärta skulle vilja det som min hjärna vill.

Precis som i princip alla fall kommer jag att följa mitt hjärta. I slutändan kommer valet bli just mitt hjärtas val. Jag vet vad det lutar åt. Detta även om jag ännu inte är redo att acceptera det. För hjärnan vill verkligen.

Vägskäl

Jag står vid ett vägskäl. I en korsning med två vägar framför mig. Där finns vägskyltar. Pekandes mot min framtid. Pekandes åt olika håll. Vägarna framför mig slingrar sig genom tät skog, genom snår, genom ängar, förbi stugor, genom mitt liv. De slingrar sig åt skilda håll. På vägen bakom mig finns det som var. Min historia. Det jag alltid kommer bära med mig. Det jag inte kan vända tillbaka till, men som alltid kommer att finnas där. Båda vägarna framför mig ger mig stora möjligheter. Olika möjligheter. Vägarna gör mig båda väl, men på olika sätt. Vad jag än väljer, vad jag än gör finns risken att jag ångrar mitt beslut. Detta gör mig rädd. Livrädd. Vad ska jag välja? Jag är rädd att göra fel. Jag är livrädd för att än en gång välja fel väg. Jag är rädd för att i nästa korsning ångra valet jag förrut gjorde. Men valet är mitt. Ingen annan kan göra valet åt mig. Ingen annan kan den här gången bestämma vilken väg jag ska gå. Vägen jag väljer är min väg.

Vägarna ligger där framför mig. Skrämmande. Välkomnande. Och fyllda med äventyr.

Back and Forward

Tänker så det knakar. Funderar. Vänder det fram och tillbaka. Försöker tänka klart. Analyserar. Hela tiden kommer jag fram till samma sak. Kanske är det här vad jag vill. Ska bara fundera och analysera lite till.

In control?

Jag hade kontroll. Trodde jag visste vart jag stod. Trodde jag visste allt. Jag trodde det på riktigt. Men så plötligt har situationen blivit en annan. Helt plötligt har jag nästan tappat kontrollen och jag vet inte längre vart jag står. Plötsligt känns inte allt som det kändes förrut. Plötsligt är jag inte lika säker som då.

Men frågan är har det ändrats för dig?

Namnsdag

Idag är det min namnsdag, men få är det som har uppmärksammat denna dag. Inte ens min vän Eric som jag så snällt grattade i torsdags då han hade sin namnsdag.

Dagen är ännu ej över. Kanske är det någon som uppmärksammar mitt namn i almenackan och jag får en liten gratulation.

Dualkarneval

Idag har Lundakarnevalen invigs. De har räknat från 10 till 0 och i tre dagar kommer nu Lund vara fullt med folk. Lilla mysiga Lund förvandlas från att vara just bara mysigt till att bli stökigt, bullrigt men samtidigt behålla den mysiga charmen. Dagen har spenderats på området vilket i vanliga fall skulle kallas Lundagård, detta tillsammans med nära och kära vänner.

På området finns inte bara öltält och möjlighet till karusellåkning. Där finns även småtält där det bjuds på både ett och annat. Bland annat finns där tält kallat Mission possible? som innehar en laserbana. Denna bana har byggts bland annat av min kompis Daniel.

Idag har även helgens första kebab (kyklingkebab) intagits. Kan nog bli så hemskt att det blir fler kebabtallrikar under dessa tre dagar. Men vad gör det, det är ju bara Lundakarneval vart 4:e år...

Jag glömde nämna det det viktiga inköp jag har gjort idag. Jag har införskaffat i en röd lundakarneval-luvtröja, men det viktigaste inköpet är ändå det snygga tygmärke med karnevalens emblem som kommer att pryda min snygga blåa V-ouveralle.

Eurovision

Synd är att mina kära Lunda-vänner inte innehar samma intresse för schlagerfestivalen som jag. Speciellt då mina ideer om schlagerkvällar inte går hem. Men jag tänkte ändå meddela alla er att just nu pågår semifinalen inför Eurovision som går på Lördag. Om ni inte visste det kan jag även meddela att det är Carola som tävlar med det svenska bidraget Evighet.

HEJJA CAROLA!

Underbara vår!

Visst är der underbart att våren äntligen har kommit. Den som så länge har vait efterlängtad. Visst är det underbart när träden äntligen får tillbaka sina gröna fina löv, och visst är det kul att se blommorna på marken blommar igen. Underbart är var det är! Men underbarast måste väl ändå vara att åter igen bli halft beroende av ögondroppar. Ständigt vara täppt i näsan och gå runt och snora, och samtidigt känna hur ögonen kliar.

Jag längtade precis som alla andra efter våren, men det var inte det här jag längtade efter. Det jag längtade efter var grönskan och värmen, så det får nog bli så att jag och många med mig, med ögondroppar bekämpar allergin och vinner över våren i år igen.

Smart!

Denna helg har vart full med viktiga samtal och framför allt viktiga tankar. För ovanlighetens skulle kom de inte ifrån mig. De viktigaste och kanske djupaste kommer ifrån min kära vän Linda, som under en prommenad i fredagskväll sa;
– Jag undrar varför man kan vända på ögonlocken, eller vad det egentligen har för någon funktion.

Eller då hon mitt i glasskön kläckte ur sig helgens smartaste kommentar;
– Tänk om man kunde flyga. (Och tillade efter lite eftertanke.) Men man skulle nog bli trött på det efter ett tag.

Smart tjej den där Linda!

Nostalgi

I hate the way you talk to and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car.
I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick.
It even makes me rhyme.
I hate the way you're always right.
I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh,
even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around and the fact that you didn't call.
But mostly I hate the way I don't hate you, not even close,
not even a little bit and not even at all.

Inte bara är detta en dikt från en film som länge var min favoritfilm, 10 things I hate about you, den ger mig också en liten nostalgitrip. En liten resa tillbaka till tiden och till staden då jag bodde over there. Staden är Seattle och det var länge sedan.

I don't get it. I really don't. No matter what I do, you always turn out to be the same. Always the same way. No matter who I meet, you're always the same. Always the same way. Always.

Nyligen kännde jag det igen. Nyligen förstod jag det igen. Återigen blir jag nog slutligen tvungen att inse. Trots det kommer du alltid vara densamme. Alltid.

Back to beeing me

Jag älskar det! Älskar känslan av frihet. Även om skolan och alla måsten ligger som en tät dimma över mig älskar jag friheten. Tentorna börjar närma sig, och jag varken förstår det eller orkar lära mig allt jag egentligen måste. För solen som skiner in genom mitt fönstret får mig att bara vilja ligga i Botan hela dagarna. Njuta och bara vara. Den senaste veckan har detta lett till att jag blivit både röd och senare lite brun, dessvärre har meknaiken och byggnads- och installationstekniken fått lida. Inte heller den stundande Karnevalen gör studiesituationen avsevärt bättre. Men som jag så många gånger förrut har sagt; det finns omtentor.

Lite studiemotivation återvanns dock under gårdagen då det var dags för det tredje och sista sudiebeöket på bygget min grupp har följt den här terminen. Bygget vi har besökt ligger i Västra Hamnen i Malmö, granne med Turning Torso. Detta passade igår mig och Elin perfekt. För efter studiebesöket(vilket var över på en halvtimme även om beräknad tid var två timmar) kunde vi sätta oss i hamnen och med utsikt över hela Öresund och Öresundsbron avnjuta en både stor och god glass i den gassande solen.

Så som vi hade det i Malmö skulle man ha det jämnt! Mer Sol och glass varje dag. Det röstar jag för. Jag röstar för mer sommar och framför allt mer sol åt folket!

I wish I could.

I wish I could. Wish I could feel the same. Feel the same way you do. I wish you would have listened when I told you. Told you where I stood. Where I'v been standing all along. I wish you would've let go when I told you to. I wish noone would've gotten hurt. Never the least you.

...but mostly I wish that everything would go back to the way they were.

Underbara känsla

Några dagars ensamhet och tankeverksamhet har gjort mig glad. Går inte förklara hur underbart det är. Hur underbar känslan av lycka är. Lycklig och singel. Känner att framtiden löser det så småningom. Efter att nyligen ha funnit en vän, som är alldelles för lik mig, har jag förstått att det jag trott på kanske trots allt är fel. Jag har insett att det finns fler i denna vida värld som är lika mig. Fler som tänker i samma banor och fler som är som jag. För visst är det underbart att kunna skratta åt samma saker, prata och förstå varandra och samtidigt vara på samma plan. Samtidigt som det är coolt att det finns fler som jag, är det konstigt att Gud skapade fler människor som i så mångt och mycket är lika mig. Ascoolt!

Lilla sociala jag har också under dessa dagar insett att det faktiskt inte är så farligt att vara själv ibland. Att det faktiskt är riktigt skönt och framför allt vad jag just nu behöver.

Att tänka är för underbart ibland...

DAGENS MUSIKCITAT: "I know the road He choose for me is not the road He choose for you."

Rekord!

Nu har det varit fint väder och varmt i 2 dagar i rad. Detta är ju rekord för denna så kallade vår.
Idag damp även lite post ner på min dörrmatta. 2 vita kuvert och min första tanke var räkningar. Det första, som var eftersänt, innehöll reklam från red/green. Lite paff eftersom der är en affär jag inte har handlat i på många, många år. Ännu mera paff blev jag då jag öppnade det andra kuvertet, vilket var från Basilika. Jag har aldrig beökt basilika, så att upptäka att kuvertet innehöll ett kort som bland annat ger mig fri entre varje lördag innan 24.00 gjorde mig nästan stum. Vilket händer väldigt sällan.

Om kortet kommer bli välanvänt vet jag inte, men det är inte troligt. Jag hoppas istället att dagar med fint väder slår fler rekord så jag kan vara utomhus.

Dagens låt: Walking on sunshine

Please don't.

Snälla, låt mig vara. Snälla, ge upp. Snälla, förstå mig. Snälla.

Arg och irriterad för mindre. Gnager och gnager inom mig. Mår dåligt utav det. Så mycket som jag vill. Så mycket jag vill säga, men jag vill inte såra dig. Jag vill inte vara elak och jag vill inte göra dig ledsen. Men främst vill jag inte själv må dåligt längre. Kanske är det tid att tänka lite mer på mig själv? Kanske måste jag tids nog ändå såra dig? Minns då att det inte var min insikt att skada, svika eller få dig att må dåligt. Allt jag vill är bara att få må bra igen.

Brasa, studentsång och mösspåtagning

Idag är det åter vardag igen. Åter var idag dags att imorse gå till skolan igen. Helgen som passerat var inte en vanlig helg. Helgen innehöll både valborg och 1:a maj. Förändringarna från andra år till detta år var för mig stora. Nästan alla år har valborg spenderats i Halmstad med familjen, om inte så i goda vänners lag på samma ställe. Detta år var annorlunda. I år spenderades helgdagarna i staden jag nu börjat kalla hem. Men inte behövde jag sakna småländskan och hembygden. Detta genom att två kära vänner hemmifrån kom på besök. Precis som sedenligt är besöktes en vårbrasa. Nytt iår var för mig den cermoni där den mörka studentmössan(vilken används på vintern) fick bytas ut mot den vita. Dock var det många med mig i folkhavet som inte bar någon studentmössa alls...

Andra nymodigheter var att studentsångarna som alltid hälsar våren välkommen vid universitetstrappan i Lundagård den 1:a maj, inte sågs på tv utav mig. I år var det live som gällde.

Maria, jag och Hanna.

Ännu en insikt!

Jag har indag insett att vi människor koncentrerar oss allt för mycket på allt som vi är hela tiden. Om vi tar mig som exempel. Jag är 21 år. Jag är student. Jag är numera lundabo. Jag är cornettist och pianist. Det finns en mängd saker som jag är. Även andra saker är, tex. det är vår. Det är regn, m.m.

Men då kommer då min frågeställning; Varför kan vi som människor inte bara låta det vara? Låta allt vara istället för allt som är. Varför låter vi inte det bara vara vår? Varför kan jag inte bara få vara student, 21 år och numera lundabo?

Istället borde vi lägga mer koncentration på att vara det vi är. Så att vi kan vara lyckliga, vara glada och bara låta det få vara vår.

Back to School

Då var det det 3 veckor långa påsklovet på LTH över. Så var det idag äntligen dags att återvända till föreläsningssalen. Klockan 8:15 infann sig merparten utav V05 i V:A för att ha mekanik i inte mindre än 4 timmar. Det var enligt mig relativt ointressant, uttråkande och framför allt tröttsamt att höra föreläsarens monotona röst berätta om energi i alla dess former, potentiell som kinetisk. Klassens studenter (inkluderande mig själv och min grupp) kunde drömma sig bort till eftermiddagen de hade framför sig, eftersom många då skulle jobba med den gigantiska delinlämningen utav projektet huset Huset som skall lämnas in på Tisdag i nästa vecka. Äntligen kan en syssla som se på film utbytas mot något mer utvecklande.

Visst är det skönt att börja skolan igen efter att ha haft lov!

Det underbart vackra V-huset.

Glädjen sprider sig!

Länge har den varit nalkandes. Länge har vi gått och hoppats på den. Men nu är den äntligen här. Våren har slutligen kommit till Lund! Inte bara den fjuttiga vår som länge legat i luften, utan en riktig vår med babylöv på träden, sol och vacker väder. Gräset är grönt, blommorna blommar för fullt och vår-glädjen frodas.

Inte nog med att våren har kommit. Nästa vecka är det 1:a Maj, vilket för oss studenter betyder att vi äntligen får börja använda vår vita studentmössa igen. (För visst har alla införskaffat både en svart och en vit. Öhh nej...)

Här visas en teknologmössa med kemisektionens gula speglat, det rätta hade varit om de varit i den vackraste färgen; blå.

Spare an Angel

Found her starring at the rain and asking why it has to hurt so bad.
Where's the limit to the pain her heart can take before it breaks in half.
I wanted to be strong enough to hold her and show her the way,
but she's so far out of reach and all I can do is pray.

Can you spare an angel would be nice and a litle help from your side, couse somebody is lost down here.
Let him ring his way through the dark, carry some of your love to her heart. Can you spare an angel, spare an angel, spare an angel.

She wonders further in the dark feels the cold hears the thunder cry.
While the rain keeps pouring down her only answer from the lonely sky.
She has no idea how much you love her and how much you care.
So would you choose one of your best to be the answer to my prayer.

Vems är dens?

Då jag i helgen jobbade sas ett uttryck som vi alla kom underfund med inte var gramatiskt riktigt. Uttrycket var; Vems är dens?. Trots att vi gång på gång påminnde varandra om att detta uttryck inte var korrekt svenska kom det åter ur våra munnar. Vad detta beror på vet jag inte. Jag kan endast spekulera. En gissning är att det är roligare att säga och därför sätts ett extra s på ordet den. En annan gissning är att hjärnan inte riktigt hänger med och det därför halkar på ett s. Undefär som då man säger sex-laxar-i-en-laxask förväxlas bokstäverna och hjärnan blandar ihop alla orden. Så tror jag att det är.

Men nu har ju jag Påsklov, så då ska jag ju inte behöva tänka. Jag ska bara behöva ta det lugnt (och plugga byggnadsmaterial inför tentamen nästa vecka...). Så nu tar jag påsk-break och slutar spekulera...

Jag önskar istället allesamman en GLAD PÅSK! Detta eftersom jag ikväll far mot Halland för att fira påsk tillsammans med familjen i stugan. Jag ska äta ägg med salt och kaviar, samt få godis utav påsk-haren.

Insikt om sanningen

Människor som inte förstår när nog är nog kan jag inte förstå. De som trots att allt är sagt, fortfarande inte inser sanningen. Inser det som sagts till dom. Insikten må vara svår, men är nödvändig. Den kan vara det absolut jobbigaste, men är ett måste. Det som måste göras för att kunna gå vidare. Hos en del människor går sanningen inte in även om den skulle slås in... I vissa fall kan det vara så att motparten lider mest, då den andre inte vill eller kan inse vad tidsnog är ett måste att förstå. Kanske vill motparten inte såra den ande ännu en gång. Kanske är det då nog får vara nog...

What men wants?

Påsklovet har börjat, med det nästan 20 timmar på min arbetsplats, Klockaregården. Där en pensionär igår oväntat kläckte ur sig;
- Vad du är vacker, Caroline!
Pafft tackade jag. Men just då kände jag mig inte speciellt vacker; iklädd mina mest slitna jeans, en av mina allra sunkigaste munkjackor, fettigt hår hade jag och osminkad var jag. Men hennes ord värmde.

Ungefär samtidigt erinnrade jag mig om ord som en vän en gång sa. Detta då ämnet killar diskuterades. Hon sa;
- Caroline, jag tror du kan få i princip vem du vill. För du en av de smartaste, roligaste och snällaste människorna jag känner, samtidigt som du har ett fint utseendet.

Antingen har pensionärerna och min vän fel, eller så är mina kvaliteter inte vad killar vill ha. För inte har jag fått killar jag velat ha. Det måste vara så, mina kvaliteter är inte vad som efterfrågas…

I wish...

Jag önskar ibland att jag kunde bestämma över mina egna känslor. Kunna bestämma hur jag känner för andra människor. Ibland skulle jag också vilja kunna styra över andras människors känslor. Men för det mesta skulle jag bara vilja kunna bestämma min egen framtid. Styra den och få den dit jag själv vill ha den. Dock är inget av detta möjligt. Istället kan jag bara finna mig i hur saker och ting är, låta framtiden komma som den vill (och som den redan är bestämmd).

Hål i en tand?

Den senare veckan har jag haft hemskt ont i en tand. Det har ilat och det har gjort ont. Men jag har aldrig haft något hål i mina tänder. Inte ens då jag var liten och fortfarande hade mjölktänder. Nej, inte ens då hade jag några hål i mina tänder. Så jag vet därför inte hur det ska kännas då man verkligen har hål i en tand.

Kan orsaken till att jag fått hål nu vara att jag som student äter alldellers för mycket godis och sötsaker? Kanske kan det vara för att jag, precis som min bror, dricker alldelles för mycket jouice? Jag vet inte, så jag kan inte svara på varför jag som aldirg haft hål i mina tänder får hål just nu... Nej, det får bli en fråga till Herr Tandläkare då jag, när jag någon dag känner mig rikare, besöker honom.

Neden följer en repliksequence från filmen A Walk to Remember, världens kanske bästa film. Dialogen är mellan Jamie och Landon.

Landon: I don't just want to be your friend.
Jamie: You don't know what you want.
Landon: Neither do you. I think it scares you.
Jamie: And why would that scare me?
Landon: Cause than you wouldn't be able to hide behind your books, your telescope or your faith.
...
Landon: And do you know more why it scares you? Cause maybe you want to be with me too.

Jamie rusar efter denna scen snabbt till sin bil och åker iväg. Både arg och frustrerad på Landon, för att han försöker läsa hennes liv. Försöker få henne till något hon just då egentligen kanske inte vill. Eller så vill hon bara inte. Kanske för att hon bär på vetskapen om att hon är sjuk? Bär på något som Landon då ännu ej fått veta. Men vad Landon vet är att Jamie gillar honom.

En enda fördel

Jag har nu varit singel i nästan ett år. Nästan ett helt år. Många är gånger jag tyckt att det har varit både skönt och underbart. Jag har gillat att sitta hemma själv med en bra bok. Jag har gillat att dricka mitt te ensam, kolla på filmer och skrattat för mig själv. Jag har gillat att kunna gå runt och se ut som ett spöke i mysbyxor utan att någon brytt sig. Jag har gillar det, jag har funnit mig i det och jag har trivts med det. Men på senare tid har jag upptäckt att det inte alls är så här det är meningen att det ska vara. Meningen är att jag ska vara med någon. Det är inte meningen att jag ska vara singel och trivas med det. Meningen är att jag ska vara tillsammans med någon jag verkligen tycker om, men som också tycker om mig tillbaka. Jag vill inte ha någon för att ha någon utan den jag vill ha är DIG. Det har till och med kommit så långt att jag inte längre gillar att sitta ensam med mitt te och kolla på tv. Jag njuter inte längre av att vara själv. Jag har till och med insett att det endast finns en enda fördel med att vara singel och det är att jag fortfarande kan äta hur mycket vitlök jag vill utan att någon bryr sig. Men jag skulle lugnt kunna ge upp den fördelen ifall jag kunde få DIG.

Varför är det alltid så att det är det som man helst av allt vill ha, man inte kan få?

Nostalgitrip #3

Dagens resa går till ungefär samma period som gårdagens. Resan går till låg- och mellanstadietiden. Till den tid då allt var självklart. Då man endast hade en bästa kompis. Vilken förtydligades genom ett delat väskapshjärta. Det var då man med säkerhet visste om man var singel eller inte. Hade svaret då man frågade chans blivit ja var man tillsammans, hade det blivit nej var man det inte. Det var på den tid då allt fortfarande var enkelt. På den tiden då man kunde leka bekymmerslöst hela dagarna utan att oroa sig för morgondagen. Då tjejer fortfarande lekte med dockor och killar med bilar. (Även om jag kanske inte var en av de typiska tjejerna i det avseendet.) Det var på den tiden man fortfarande kunde leka krig inomhus då det regnade och åskade ute. Det var då det fortfarande var roligt att åka till High Chaparall på sommaren och klä ut sig till cowboy. Det var tiden då man slapp ta viktiga beslut, eller ens bestämma över huvudtaget. Inte ens vilka kläder man skulle ha på sig behövde man välja, för det hade mamma redan fixat.

Annat är det idag då allt är på allvar. Då man måste ha en baktanke med alla viktiga val man gör. Då man måste veta exakt vilket stadie ens relationer är i. Svårare är det också att veta om man har eller inte har pojkvän, för tiden då man frågade chans är för länge sedan över. Idag kan man även ha en mängd nära vänner, som alla kan vara ens bästa vänner. Även detta förvirrar situationen avsevärt. Nej, bättre var det förr då allt var enkelt. Då man visste exakt hur allt var. Då man fortfarande var liten och slapp ta en massa jobbiga beslut. Då allt man behövde göra var att leka hela dagarna.

Nostalgitrip #2

Dagens resa går till låg- och mellanstadieåldern. Till tider då jag fick stanna hemma från skolan för att jag var sjuk. Då mamma stannade hemma från jobbet bara för att ta hand om mig. För att pyssla om mig, fixa mat och saker till mig då jag ville ha något. Det var då jag var sjuk som jag fick ligga i tvsoffan invirad i en filt och kolla på film hela dagarna. Jag fick gå runt i mysbyxor och jag slapp plugga. Det var då jag var sjuk som jag fick äta nyponsoppa med mandelpluttar och med hur mycket glass jag ville till. Jag fick dricka coca-cola ur de stora glasen.
Hur bra det än var att få stanna hemma, var det trots allt alltid mycket bättre att bli frisk och få gå i skolan igen.

Precis som det var då är det skönt att vara hemma då man är sjuk. Skönt att ligga kvar i sängen hela dagen och tycka synd om sig själv. Skönt att bara göra det man orkar och ingenting mer. Dock finns inte min mamma här hos mig och kan pyssla om mig. Istället får jag förlita mig på mina vänner som fixar mat och ta hand om mig.
Men precis som då är det ändå alltid skönast att tillfriskna, kunna plugga och gå i skolan igen.

Så imorgon hoppas jag att jag är frisk så att jag kan gå i skolan igen, för det är ju trots allt så att det är skönast att vara frisk.

Står med öppna armar. Redo att ta emot dig och redo att vända om. Ditt beslut.Vet vad jag vill.

Dagens låt: All or nothing - O-town

Nostalgitrip #1

Tänkte införa en liten temavecka här på bloggen. Lotten har fallit så att veckans tema blir nostalgi. En uppmaning går till mina kära blogvänner (Oskar, Eric, Magda och Linda) att göra detsamma. Väljer ni ett eget tema eller antar mitt, är upp till er.

Dagens resa går till 2001. Närmare bestämt till den 11:e augusti, en lördag om jag inte minns fel. Endast 5 dagar före det att jag, en liten nybliven 17 -åring, skulle bege mig ut på mitt livs resa. Resa var till USA och ändamålet var ett år som utbytesstudent.
Den 11:e augusti var dagen då Bob Hund, ett av mina dåvarande favoritband, skulle ha konsert på Liseberg. Den hade sedan länge varit inplanerad i min och mina närmsta vänners kalendrar. Det skulle vara som ett hej då. Bestämt var att jag skulle åka från Halmstad. Roland, Kristina och Martin skulle åka ta tåget ifrån Gnosjö. Vi hade bestämt att träffas på Göteborgs station. Jag minns så väl att Roland missade tåget och att Martin blivit sjuk. Jag och Kristina slog ihjäl några timmar i storstaden och mötte sedan Roland på avenyn. Jag minns hur vi gick vilse för att komma till Liseberg. Minns alla människors ansiktsuttryck då vi frågade hur vi skulle hitta dit. Hur det småflinade åt oss. Åt oss, tre små lantisar vilsna i storstaden.
Det var mitt under sommarens Göteborgskalas och det var fullt av människor överallt, inte minst inne på Liseberg. Köerna till alla karuseller var milslånga. Det gjorde mig inget för jag hade mina kära vänner där. Dagen gick och det var dags för konsert. Där vi mötte Emma och Lisa. Emma, Lisa och jag bar alla våra ljusblå Bob Hund tröjor. Jag som alltid hamnar bakom människor längre än jag(förstår inte dur det kommer sig…), fick sitta på Rolands axlar. Jag kunde därifrån se allt som skedde på scenen. Hur bandet rockade och hur sångaren hoppade runt. Jag kunde se hela publiken göra vågen och jubla.
Det var en underbar dag, vilken jag minns som igår. En underbar tid, jag aldrig eller sent kommer glömma.
5 dagar senare begav jag mig av, och de människor jag saknade mest var just dessa; Emma, Lisa, Kristina och framförallt Roland.

ALL IN

I want you to know that I would have been all in... ALL IN!
It might not be too late. Please make up your mind.

Let that be enough

Även om det idag inte märks är det påtagligt att våren har vunnit över vintern här i Lund. Trots att det idag både har snöat och regnat, vet jag att våren är på god väg och jag vet att vintern inte kommer komma tillbaka på ett bra tag.

De senaste dagarnas solsken och dunväst-väder har gett mig en känsla av välbehag. Även krokusarna och de övriga tidiga vårblommor som har slagit ut i landen på min gata, har fått mig att må bra. Bättre än på länge. Vetskapen om att våren snart är här har fått känslor jag nästan glömt bort jag hade att komma tillbaka. Jag känner glädje samtidigt som lycka. Men så kommer du in i mina tankar och förstör. Ja, förstör! För en sekund skjuter jag bort dig och jag känner mig då lycklig. Kanske är det så att du inte helt kan försvinna från mig. Kanske får jag nöja mig med det jag har. Nöja mig med den lycka och glädje jag känner. Kanske kan jag bara drömma om att bli lycklig. Drömma om att få det så som i drömmarna. För där är jag med dig och framförallt är jag lycklig.

Men jag nöjer mig med det har, för den tidiga våren har ju trots allt gjort mig glad samtidigt som jag fått känna lycka, och jag låter det vara mer än nog för ögonblicket.

En undran

Hela tiden säger vi människor en massa saker. Hela tiden har vi nya saker att berätta för de i vår omgivning. Samtidigt har de en mängd nya saker att berätta för oss. och just där kommer min undran in i bilden. Min undran är; Hur länge gäller egentligen det som vi får reda på av vår omgivning? Finns det något bäst före datum på informationen vi får? Jag menar, det som jag fick veta för en vecka sedan eller det jag fick reda på för en månad sedan gäller det fortfarande, eller kanske är giltighetstiden så kort som en enda dag?

Trött, arg och ledsen.

Idag blir jag bara så trött, arg och till och med lite ledsen. Jag förstår inte hur vissa människor bara kan gå runt och låtsas. Spela ett sorts spel. Låtsas att den ena dagen tycka och känner en sak, medan nästa ändrat sig och bete sig och vara totalt annorlunda. Jag blir så trött på människor som inte kan säga vad dom känner rakt ut, utan måste gå omvägar. Människor som får sin omvärld att tro att allt är okej, medan det sedan helt plötsligt vänder och visar sig vara helt annorlunda. Jag förstår inte hur människor kan luras så. Hur människor kan bedra sina nära på ett sådant sätt. Men vilka lurar de egentligen mest; sig själva eller omvärlden?

Personligen skulle jag säga att jag är nästan så långt ifrån det man kan vara. Jag är som en öppen bok. Är mig själv i princip jämnt. Jag säger nästan alltid det jag tänker och jag visar ofta det jag känner. Därför kan jag mycket lite identifera mig med dessa människor, de som ljuger för sin omvärld. Men franför allt förstår jag inte hur de kan bete sig på sådant sätt att människor i dess närhet blir både trötta, arga och ledsna, bara genom att spela sitt spel.

Ibland önskar jag att jag kunde se vad som är fel.
Ibland önskar jag att jag kunde göra någonting åt det.
Ibland önskar jag att jag visste.
Men för det mesta önskar jag att jag var där du är.

...kanske kommer en dag, då även du ger dig av...

Sverige är för underbart!

Idag sa min pappa: -Sverige är inte ett land för människor, det är ett land för vilda djur! (Han syftade på att det fortfarande i mitten av Mars ligger en halv meter snö på marken.)

Sedan lade han till: -Man borde bo på andra bredgrader.

Då kom jag faktiskt på att jag bor på andra breddgrader, och visst där må vara kallt och där må vara en mängd snö, men det är faktiskt där jag bor. Kanske borde Pappa flytta till dom breddgraderna också. Där finns varken lika mycket snö som i Småland eller lika många vilda djur (förutom Lennart the goldfish). Nej, Lund är en bra stad!

Here I come!

Helgen har närmat sig med stormsteg! Imogon får jag äntligen åka hem-hem. Äntligen får jag se den smålänska skogen, höra den underbara dialekt och framförallt träffa alla hemma. Alla hemma som jag har saknat så.

Men inte bara ska jag njuta av att vara hemma. Hemma kommer jag bland annat besöka den frisörsalong som har klippt mig sedan jag var ett litet barn, där mitt långa hår kommer bli lite mindre långt. Sedan kommer jag säker besöka pappa Anders (ja, eric...) kontor och förse en liten fattig students klena pennförråd med ett litet lager. Under helgen kommer jag också att få besök från USA. Jag kommer förhoppningsvis att hinna träffa både Sara och Jonas.

Jag kommer njuta, njuta av hemmalagad mat, melodifestival-final och mycket annat...

Och efter bara en alldelles för kort helg hemma kommer jag komma tillbaka till mitt nuvarande hem för att fortsätta plugga hårt innan det blir dags att åka hem nästa gång.

Dina svala händer...

Låt mig känna dina svala händer, mot mitt huvud mot min kind.
Låt mig låna dina klara ögon, nu när mina spruckit som porslin.
De drivande molnen gör skuggspel mot berget och skären de blänker som din panna.
Håll mig stilla i dina svala händer.
Din förtröstan blås den in i mig.
Lär mig tro att allting ordnar sig.
De drivande molnen gör skuggspel mot bergen och skären de blänker som din panna.
Vi vänjer oss sakta vid starkare ljus, den tröst som vi har är varandra.

Dina svala händer - Tomas Andersson Wij