Jag står vid ett vägskäl. I en korsning med två vägar framför mig. Där finns vägskyltar. Pekandes mot min framtid. Pekandes åt olika håll. Vägarna framför mig slingrar sig genom tät skog, genom snår, genom ängar, förbi stugor, genom mitt liv. De slingrar sig åt skilda håll. På vägen bakom mig finns det som var. Min historia. Det jag alltid kommer bära med mig. Det jag inte kan vända tillbaka till, men som alltid kommer att finnas där. Båda vägarna framför mig ger mig stora möjligheter. Olika möjligheter. Vägarna gör mig båda väl, men på olika sätt. Vad jag än väljer, vad jag än gör finns risken att jag ångrar mitt beslut. Detta gör mig rädd. Livrädd. Vad ska jag välja? Jag är rädd att göra fel. Jag är livrädd för att än en gång välja fel väg. Jag är rädd för att i nästa korsning ångra valet jag förrut gjorde. Men valet är mitt. Ingen annan kan göra valet åt mig. Ingen annan kan den här gången bestämma vilken väg jag ska gå. Vägen jag väljer är min väg.
Vägarna ligger där framför mig. Skrämmande. Välkomnande. Och fyllda med äventyr.
