Dina svala händer...

Låt mig känna dina svala händer, mot mitt huvud mot min kind.
Låt mig låna dina klara ögon, nu när mina spruckit som porslin.
De drivande molnen gör skuggspel mot berget och skären de blänker som din panna.
Håll mig stilla i dina svala händer.
Din förtröstan blås den in i mig.
Lär mig tro att allting ordnar sig.
De drivande molnen gör skuggspel mot bergen och skären de blänker som din panna.
Vi vänjer oss sakta vid starkare ljus, den tröst som vi har är varandra.

Dina svala händer - Tomas Andersson Wij