Några dagars ensamhet och tankeverksamhet har gjort mig glad. Går inte förklara hur underbart det är. Hur underbar känslan av lycka är. Lycklig och singel. Känner att framtiden löser det så småningom. Efter att nyligen ha funnit en vän, som är alldelles för lik mig, har jag förstått att det jag trott på kanske trots allt är fel. Jag har insett att det finns fler i denna vida värld som är lika mig. Fler som tänker i samma banor och fler som är som jag. För visst är det underbart att kunna skratta åt samma saker, prata och förstå varandra och samtidigt vara på samma plan. Samtidigt som det är coolt att det finns fler som jag, är det konstigt att Gud skapade fler människor som i så mångt och mycket är lika mig. Ascoolt!
Lilla sociala jag har också under dessa dagar insett att det faktiskt inte är så farligt att vara själv ibland. Att det faktiskt är riktigt skönt och framför allt vad jag just nu behöver.
Att tänka är för underbart ibland...
DAGENS MUSIKCITAT: "I know the road He choose for me is not the road He choose for you."
