Det var länge sedan jag la ner. Länge sedan jag bestämde mig för att jag kanske hade haft fel. Du var kanske inte den jag trodde. Jag gick vidare. Försökte glömma.

Men det var hela tiden något som saknades. Hela tiden var det någon jag saknade. Alltid var det du som fick mig att skratta. Du fanns alltid där för mig. Hela tiden var det dig jag såg även om du inte alls var där. Kanske försökte jag tvinga mig själv att tro på något jag egentligen inte trodde på, eller så var det bara jag som ljög för mig själv? Vad än det var vet jag nu vart jag står. Jag vet vad jag vill och vem jag vill ha. Kanske är tiden ännu ej rätt, det vet jag inte. Men jag vet vad jag tror på. Och jag tror på detta. Jag tror på dig.