Vad händer egentligen då en kärleksrelation tar slut? Vart tar kärleken vägen? Försvinner det som var bara över en sekund? Varför förändras relationen så drastiskt då orden det är slut sägs? Så många är gångerna jag hört orden vi kan ju forsätta att vara vänner, eller själv sagt dem. Är detta klische? Går det vara enbart vän med ett Ex eller är smärtan efter att man brytit upp allt för stor? I min förflutna är det sällan som relationen till den gamla pojkvännen blivit lika normal som den var före beslutet om att vara pojkvän/flickvän. Med de som jag åter lyckats bli enbart vän med efter det att smärtan fått svalna av, har vänskapen som hela tiden fanns där på något sätt vuxit sig startkare.
För är det egentligen inte ganska konstigt att bryta kontakten med en människa som känner dig så väl? Troligvis den människa som kännt dig allra bäst och varit dig allra närmast. Som vetat om alla hemligheter, alla kontigtheter och allt som har hänt i ditt liv under en längre tid. Att bara låta den människan gå med alla dina hemligheter utan att man själv kan göra något åt det, är inte det ganska märkligt. Ibland skulle man vilja ändra på saker, men kan inte. Känslan är maktlöshet och man kan ingenting göra åt situationen som man hamnat i.
Hur kommer det sig då att en människa som stått en så nära helt plötsligt inte är så nära, eller är den det? Är den lika nära som innan, fast inte på samma sätt? Visst att de saker man gör tillsamman förändras, men måste allt annat också ändras då kärleksrelationen tar slut? Varför slutar man ge varandra komplimanger då man fortfarande står för det man en gång sa? Varför talar man inte längre om för den andre att den är bra, eller att den ser bra ut, det är kanske just det som den andre fortfarande behöver höra? Hur kommer det sig att även det mindsta sakerna måste förändras så drastiskt? På bara ett ögonblick byts det avslutande orden i ett SMS ut, eller tas bort helt, bara på grund av att relationen inte längre är densamma. Man är väl fortfarande vänner, eller?
