KENT

Jag fick ett brev. Ett riktigt blev med frimärken. Ett vykort ifrån längesen. Då framtiden var vår. och som du skrev. om din spaning efter friheten. Ord bevingade som fjärilen och jag tror att jag förstår.
Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i glömskan, där ljuset är svagt. Där det som var du och jag.
Jag skrev ett brev. Om att leva med förbannelsen. Jag gav dig min version av sanningen. För att få dig att förstå.
Att långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i minnet, gömda längst bak. Det som var du och jag.
Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så vann vi våra nätter tillbaks. Långsamt, långsamt, oh så långsamt. Så gled vi in i glömskan där ljuset är svagt.
Det som var du och jag.

Jag tackar kent för dagens ord. Detta är låten Duett från Vapen och ammunition