Den längtan som en gång bodde i mig. Den som då var så stark. Har åter börjat flytta in. Den har smått börjat gro. Jag vill inte att den ska växa likt ett ogräs som lätt kan dras upp, utan likt en vacker blomma som behöver omvårdnad och som tar tid att växa.
Orden jag fått höra så många gånger har i mitt hjärta förvandlats till sanning. Jag kan nog och vill nu tro på allt som alla sagt till mig. Allt som jag förrut har stött bort. Det bor nu i mitt inre. Jag är villig att acceptera orden du sa och som du sagt så många gånger förr. Skillnaden är att jag nu är vuxen nog att kunna ta till mig dem. Jag förstår nu vad du under alla år har menat. Tack min vän.
Den längtan jag då hade är på återbesök och jag vill ha den kvar. Jag är redo. Viljan räcker tror jag, för jag tror att den vill stanna.
