Fortare och fortare...

Varje dag snurra jorden ett varv runt sin egen axel. Varje år går jorden ett varv runt solen. Och konstant känns det som om tiden bara går fortare och fortare. Alla dagar fylls med aktiviter och en massa måsten. Vilket leder till den stress många med mig känner. Hela tiden fullt upp. Hundra bollar i luften samtidigt. Tiden går fortare och stressen blir ännu mer påtaglig. Men så kommer en lucka. Som om tiden för en liten stund får stå stilla. En liten ljusglimt. En glimt som visar allt i världen. Och jag inser hur lyckligt lottad jag är som får ha fullt upp. Får ha en mängd saker som engagerar mig. Hur lyckligt lottad jag är som får ha kläder på min kropp, någonstans att bo och mat att äta. Men framför allt hur lyckligt lottad jag är som får ha människor runt omkring mig som tycker om mig för den är. Människor som sammtidigt betyder mycket för mig. Just då i den lilla stunden inser jag allt detta. Jag inser vad som är det viktigaste för mig.

Men så plötsligt återvänder vardagen. Stressen med den. Den lilla stund då tiden stod stilla är över. Snart bortglömd. Världen fortsätter snurra och tiden fortsätter att bara gå... Fortare och fortare...