Idag kom jag och tänka på en sång som jag sjöng när jag var liten. En sång jag sjöng då jag gick i söndagsskolan, dagis eller scouterna. En del av sången lyder så här:
Det finns så många sköna människor
Som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
Som bara står och samlar damm
Men om man bara tittar utanpå
Så missar man en värld
Som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där
Jag insåg då på riktigt att det faktiskt finns människor där ute som jag aldrig kommer att lära känna. Människor som jag aldrig ens kommer att prata med. Jag kom att tänka på min nuvarande klass på över 100 personer. Ärligt kan jag säga att jag knappt har pratat med hälten. Endast vet namnet på en bråkdel. Tänk att det finns så många människor i min egen klass som jag bara har sett på utsidan, vars insida jag kanske aldrig kommer att få se. Kanske är det så att jag missar en hel värld på grund av det. Kanske är dem människor som skulle kunna vara en mycket bra vän. Kanske är någon av dem lik mig... och kanske tänker någon av dem samma tanke som jag.
8 kommentarer:
Men det är ju en grym lättnad i att man vet om att trots hur många vänner jag än skaffar mig, hur många människor jag än lär känna så finns det alltid flera.
Tänk om man en vacker dag skulle komma fram till att "nu känner jag varenda kotte"
Men precis som du skriver, visst är det märkligt hur många människor man har i sin direkta närhet som man trots allt inte känner, rätt? fel? finns det något svar?
Jag tycker iaf om att lära känna massor av människor .. men jag anser att det är av yttersta vikt att man håller liv i kompis-relationerna, annars sliter man på nåong annans liv ...
Jag håller med dig daniel. Det är roligt att lära känna en massa nya människor... Men det kan även tära på en själv då man ger och ger av sig själv...
Skitbra Caroline! Du har så rätt. Dessutom tror jag att alldeles för många inte är öppna för att lära känna en "viss sorts" människor och redan i och med det valet går miste om massor.
Precis.. man dömmer folk på utsidan, som inte alls egentligen behöver ha något med deras insida att göra. Det är verkligen synd att vissa människor inte ens får chansen på grund av detta.
Ja, det är ju inte synd om dessa människor som inte får chansen utan de som inte ger dem chansen. Their loss liksom.
mm... synd om dom som inte får chansen. Tänk om jag hade dömt ut dig och inte pratat med dig första dagen på uppropet... tänk vilken förlust och vilken vän jag inte hade fått då... sjukt att tänka så.
När det gäller val av människor så tror jag inte det är enkelt, det handlar om en utveckling av sin egna perception för att inse vad det är man söker och var man söker det. Att genomgå olika relationer i livet är bara ett led i utvecklingen av sig själv.
Mycket sant eric! Varje relation i ens liv påverkar en på ett speciellt sätt... på så sätt kanske även de människor vi bara ser utanpå formar oss på något sätt?
Skicka en kommentar