Han har gjort det igen. Han har ännu en gång släppt ett helt underbart album. Låtar precis sådär underbart melankoliska. Låtar innehållande en längtan, ett hopp och en dröm om något som tros finnas där. Något som vi inte riktigt kan se.
Han jag pratar om är Tomas Andersson Wij. Vars texter jag har citrat så många gånger. Vars texter har hjälpt mig genom både det ena och det andra. Jag hade längtat efter det nya albumer och så i förra veckan släpptes det äntligen. Albumet En sommar på speed. Det må ej vara det bästa albumet han har gjort, men det är helt klart bland dem.
Så kanske att han i sommar besöker någon av de festivaler som jag kan tänkas besöka eller att han håller en konsert i närheten av där jag kan tänkas befinna mig och kanske att det då kan bli en lika bra konsert som den på frizon sommaren 2005. Då tältet där hemlandssångarscenen stod var fyllt till bredden. Då jag och mina vänner fått sittplats på en bänk precis utanför den öppna tältduken. Jag minns att det var en kylig natt. Vi satt ihopkurade med filtar. Och samtidigt som Tomas levererade en konsert både personlig och familjär kunde man se upp på en mörk och stjärnklar himmel. Detta under en festival som i övrigt mest var fylld med lera och regn.
Det var inte bara den bästa konserten under den festivalen det är nog också den bästa konsert jag någonsin har varit på. Ja, den slår till och med Kents och Bo-Kaspers konserter.
Så kanske att jag i sommar än en gång får höra denna mästare på melankoliska melodier och geni på genial låttexter. Jag hoppas!
Han jag pratar om är Tomas Andersson Wij. Vars texter jag har citrat så många gånger. Vars texter har hjälpt mig genom både det ena och det andra. Jag hade längtat efter det nya albumer och så i förra veckan släpptes det äntligen. Albumet En sommar på speed. Det må ej vara det bästa albumet han har gjort, men det är helt klart bland dem.
Så kanske att han i sommar besöker någon av de festivaler som jag kan tänkas besöka eller att han håller en konsert i närheten av där jag kan tänkas befinna mig och kanske att det då kan bli en lika bra konsert som den på frizon sommaren 2005. Då tältet där hemlandssångarscenen stod var fyllt till bredden. Då jag och mina vänner fått sittplats på en bänk precis utanför den öppna tältduken. Jag minns att det var en kylig natt. Vi satt ihopkurade med filtar. Och samtidigt som Tomas levererade en konsert både personlig och familjär kunde man se upp på en mörk och stjärnklar himmel. Detta under en festival som i övrigt mest var fylld med lera och regn.
Det var inte bara den bästa konserten under den festivalen det är nog också den bästa konsert jag någonsin har varit på. Ja, den slår till och med Kents och Bo-Kaspers konserter.
Så kanske att jag i sommar än en gång får höra denna mästare på melankoliska melodier och geni på genial låttexter. Jag hoppas!
jag kanske borde haft en plan.
kanske borde jag ha nöjt mig.
men om jag fick börja om hade jag följt mina spår.
kanske borde jag ha nöjt mig.
men om jag fick börja om hade jag följt mina spår.
1 kommentar:
Hej Caroline! Vad trevligt att hitta dig här. Tackar så mycket för gratulationen. Jag hade en jättebra dag. Antar att du är hemma i de småländska skogarna nu. De är ju grymt med ett så långt lov! Kram
Skicka en kommentar