nu slår vårens första regn emot taken
jag står vid fönstret som en vålnad
denna staden är som en pålagt skratt
lika död lika punktlig och lånad
en gång hade jag mitt kort till baren
i slippen mellan framgång och undergång
mitt i ängslighetens största seger,
samförståndet och skvallrets knägång
ja, du drar mig till soffan och vi lägger oss ner och du viskar;
denna stan är för sorglig
vi är värda så mycket mer
vår klass inte första klass
när blodet stiger slinter kniven
den kränkte vill ha sanning till varje pris
och slåss med en egg som är sliten
men inget är så svårt som att vinna mot sig själv
vi kan reglerna men kan vi spelat
skriker fäktar förtvivlat framför domaren
som om vi redan förlorat och vet det
det är det raka i dig som jag ser
hur många kors ska du dö på,
du är värd så mycket mer
Ja du säger att livet är en enda kamp för värdighet
jag tror jag förstår vad du menar
en kamp för kärleken, guden inom oss
en kamp för det som lyfter förenar
politiker, media, kanaler utan vatten
allt har ett pris, allt saknar värde
från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången vi en gång lärde oss
om en rikedom större än den här världen ger
vi visste det då, vi är värda så mycket mer
så mycket mer
Nu slår höstens första regn mot våran motorhuv
när du somnat såg jag gränsen, vi är över den nu
Vi är värda så mycket mer av Tomas Andersson Wij
