Äntligen har den kommit. Äntligen. Tomas Andersson Wijs samlingsalbum. Det innehåller verkligen alla hans genialaste låtar och enligt mig alla de allra bästa låtarna. Texterna får mig än en gång att analysera. Se bakom orden och bara ryckas med av det fantastiska språket och de underbart melankoliska melodierna. Så killen på våningen under mig får spelar hur hög musik han vill. Golvet får vibrera hur mycket det vill av basen från hans musik. Jag kommer inte gå ner och säga till. Jag stoppar bara in hörlurarna i öronen, höjer musiken lite till, drar filten om mig, sätter mig i skräddare på stolen och plötsligt kan jag plugga i fred.
[från kyrkan på berget strömmar toner
det är sången vi en gång lärde oss
om en rikedom större än den här världen ger
vi visste det då; Vi är värda så mycket mer]
det är sången vi en gång lärde oss
om en rikedom större än den här världen ger
vi visste det då; Vi är värda så mycket mer]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar