Det är så mycket jag vill säga. Så mycket jag vill berätta. Så mycket jag borde berätta. Så mycket du borde veta. Frågan är inte om jag vill berätta. Jag vill, men orkar jag? Orkar jag återleva allt igen. Orkar jag gå igenom allt en gång till. Slutligen vet jag att jag måste för jag vill ju att du ska veta.

Samtidigt repeteras Jonas ord i mitt bakhuvud. Om och om igen...