Jag önskar ibland att jag kunde bestämma över mina egna känslor. Kunna bestämma hur jag känner för andra människor. Ibland skulle jag också vilja kunna styra över andras människors känslor. Men för det mesta skulle jag bara vilja kunna bestämma min egen framtid. Styra den och få den dit jag själv vill ha den. Dock är inget av detta möjligt. Istället kan jag bara finna mig i hur saker och ting är, låta framtiden komma som den vill (och som den redan är bestämmd).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Visst är det jobbigt att man inte kan bestämma sin framtid.
Det enda man kan göra är att i någon mening påverka saker o ting i den riktning man tror framtiden är.
Det kan fungera jättebra, eller så blir det ett enda stort "fjasko", inte kanske ett fjasko som många tänker sig, inte som ett misslyckande. Mer en insikt i att saker o ting inte blev som man förväntade sig. Vägen till denna insikt är nog så viktig. Och resultatet av dessa försök att påverka behöver absolut inte vara negativa.
I slutändan så önskar jag att de försök att påverka situationer inte sårar någon(utom möjligtvis mig själv).
Och visst vore det fruktansvärt att kunna kontrollera (sina och andras) känslor. Men vad skulle livet bli då?
Att i en stund slå på vissa känslor, kanske för att få uppleva pirr i magen, för att i andra stunder slå av känslor för att inte känna misströstan. Det skulle leda till någon slags robot-samhälle med konstlade känslor där människor inte annat än tänker på deras eget välbefinnande.
I slutändan önskar jag att de känslor jag upplevt, "uppåt-känslor" som "neråt-känslor", ändå ska ha lärt mig något mer om vem jag är, vilka mina medmänniskor är. Vem Gud, Jesus och Den Helige Anden är.
Frågan är bara, hur ska jag uppföra mig, hur ska jag känna, hur ska jag påverka/inte påverka saker o ting för att uppnå dessa mina två önskningar?
Men tänk också på vilket lidande och vilka smärtor vi skulle kunna slippa om vi själva fick bestämma över våra egna känslor. jag har inte sagt att det skulle vara bra, det skulle det inte vara för det skulle precis som du sa bli nåt slags robot-samhgälle, men det hade i vissa situationer varit väldigt skönt och som sagts förrut hade det besparat oss människor en massa sorg och lidande.
Men Caroline det är väl inte rätt sätt att tänka att man ska slippa de tuffa stunderna. Tror du Jesus tänkte så när han gick där på jerusalems gator och släpade på sitt kors? Liksom "Åh va skötn det vore att inte vara en folkets befriare" Nej, för att känna lycka krävs det också att man känner till motpolen ,det tror jag iaf.
Det är sant det med oskar, men har man bara motgångar som inte följs av några medgångar så tror jag att det skulle va skönt att kunna bestämma själv.
Som du säger Caroline, visst hade det varit skönt att slippa lidande och smärta.
Och säkerligen så vill inte Han att vi ska behöva uppleva all den smärta och det lidande som vi stundvis gör. Men än så länge så verkar det som att Han vänder detta till någonting gott, Han kan göra så att det som i våra ögon bara är dumt och ont bli någon slags erfarenhet som gör att vi t.ex. kan (be)möta människor i liknande situationer på ett bättre sätt.
Men jag håller fullständigt med dig ... ibland önskar man bara att man hade mer kontroll
Detta var de mest seriöst kommentarerna jag skådat. Tyvärr är jag bara en simpel lekman i ämnet kärlek. Men jag skulle mer än gärna ha möjlighet att styra människors handlingar och kontrollera deras känslor. Men då skulle ju all ångest och vånda försvinna ur mitt liv. Jag lever för att känna smärta liksom.. Att inte få tolka hennes minsta vink eller dagdrömma om hur hon skulle se ut iförd min vita skjorta dagen efter vi gjorde det första gången tar bort all spänning och det roliga i att vara hopplöst förälskad. Det är inget annat än slumpen som styr våra liv..
Tjöööööööööööööööööööööta Han vill att vi ska lida på samma sätt Han gjorde, sadist...
Det är inget lidande för det gör inte ont att vara hopplöst förälskad. Det gör jätte ont för vissa men är man van så klarar man av smärtan.
Nu kan det vara så att hopplös förälskelse inte är vad detta inlägg handlar om...
Anonymus: Jag kan intyga att det gör ont även om man är van.
Skicka en kommentar