Back to School

Då var det det 3 veckor långa påsklovet på LTH över. Så var det idag äntligen dags att återvända till föreläsningssalen. Klockan 8:15 infann sig merparten utav V05 i V:A för att ha mekanik i inte mindre än 4 timmar. Det var enligt mig relativt ointressant, uttråkande och framför allt tröttsamt att höra föreläsarens monotona röst berätta om energi i alla dess former, potentiell som kinetisk. Klassens studenter (inkluderande mig själv och min grupp) kunde drömma sig bort till eftermiddagen de hade framför sig, eftersom många då skulle jobba med den gigantiska delinlämningen utav projektet huset Huset som skall lämnas in på Tisdag i nästa vecka. Äntligen kan en syssla som se på film utbytas mot något mer utvecklande.

Visst är det skönt att börja skolan igen efter att ha haft lov!

Det underbart vackra V-huset.

Glädjen sprider sig!

Länge har den varit nalkandes. Länge har vi gått och hoppats på den. Men nu är den äntligen här. Våren har slutligen kommit till Lund! Inte bara den fjuttiga vår som länge legat i luften, utan en riktig vår med babylöv på träden, sol och vacker väder. Gräset är grönt, blommorna blommar för fullt och vår-glädjen frodas.

Inte nog med att våren har kommit. Nästa vecka är det 1:a Maj, vilket för oss studenter betyder att vi äntligen får börja använda vår vita studentmössa igen. (För visst har alla införskaffat både en svart och en vit. Öhh nej...)

Här visas en teknologmössa med kemisektionens gula speglat, det rätta hade varit om de varit i den vackraste färgen; blå.

Spare an Angel

Found her starring at the rain and asking why it has to hurt so bad.
Where's the limit to the pain her heart can take before it breaks in half.
I wanted to be strong enough to hold her and show her the way,
but she's so far out of reach and all I can do is pray.

Can you spare an angel would be nice and a litle help from your side, couse somebody is lost down here.
Let him ring his way through the dark, carry some of your love to her heart. Can you spare an angel, spare an angel, spare an angel.

She wonders further in the dark feels the cold hears the thunder cry.
While the rain keeps pouring down her only answer from the lonely sky.
She has no idea how much you love her and how much you care.
So would you choose one of your best to be the answer to my prayer.

Vems är dens?

Då jag i helgen jobbade sas ett uttryck som vi alla kom underfund med inte var gramatiskt riktigt. Uttrycket var; Vems är dens?. Trots att vi gång på gång påminnde varandra om att detta uttryck inte var korrekt svenska kom det åter ur våra munnar. Vad detta beror på vet jag inte. Jag kan endast spekulera. En gissning är att det är roligare att säga och därför sätts ett extra s på ordet den. En annan gissning är att hjärnan inte riktigt hänger med och det därför halkar på ett s. Undefär som då man säger sex-laxar-i-en-laxask förväxlas bokstäverna och hjärnan blandar ihop alla orden. Så tror jag att det är.

Men nu har ju jag Påsklov, så då ska jag ju inte behöva tänka. Jag ska bara behöva ta det lugnt (och plugga byggnadsmaterial inför tentamen nästa vecka...). Så nu tar jag påsk-break och slutar spekulera...

Jag önskar istället allesamman en GLAD PÅSK! Detta eftersom jag ikväll far mot Halland för att fira påsk tillsammans med familjen i stugan. Jag ska äta ägg med salt och kaviar, samt få godis utav påsk-haren.

Insikt om sanningen

Människor som inte förstår när nog är nog kan jag inte förstå. De som trots att allt är sagt, fortfarande inte inser sanningen. Inser det som sagts till dom. Insikten må vara svår, men är nödvändig. Den kan vara det absolut jobbigaste, men är ett måste. Det som måste göras för att kunna gå vidare. Hos en del människor går sanningen inte in även om den skulle slås in... I vissa fall kan det vara så att motparten lider mest, då den andre inte vill eller kan inse vad tidsnog är ett måste att förstå. Kanske vill motparten inte såra den ande ännu en gång. Kanske är det då nog får vara nog...

What men wants?

Påsklovet har börjat, med det nästan 20 timmar på min arbetsplats, Klockaregården. Där en pensionär igår oväntat kläckte ur sig;
- Vad du är vacker, Caroline!
Pafft tackade jag. Men just då kände jag mig inte speciellt vacker; iklädd mina mest slitna jeans, en av mina allra sunkigaste munkjackor, fettigt hår hade jag och osminkad var jag. Men hennes ord värmde.

Ungefär samtidigt erinnrade jag mig om ord som en vän en gång sa. Detta då ämnet killar diskuterades. Hon sa;
- Caroline, jag tror du kan få i princip vem du vill. För du en av de smartaste, roligaste och snällaste människorna jag känner, samtidigt som du har ett fint utseendet.

Antingen har pensionärerna och min vän fel, eller så är mina kvaliteter inte vad killar vill ha. För inte har jag fått killar jag velat ha. Det måste vara så, mina kvaliteter är inte vad som efterfrågas…

I wish...

Jag önskar ibland att jag kunde bestämma över mina egna känslor. Kunna bestämma hur jag känner för andra människor. Ibland skulle jag också vilja kunna styra över andras människors känslor. Men för det mesta skulle jag bara vilja kunna bestämma min egen framtid. Styra den och få den dit jag själv vill ha den. Dock är inget av detta möjligt. Istället kan jag bara finna mig i hur saker och ting är, låta framtiden komma som den vill (och som den redan är bestämmd).

Hål i en tand?

Den senare veckan har jag haft hemskt ont i en tand. Det har ilat och det har gjort ont. Men jag har aldrig haft något hål i mina tänder. Inte ens då jag var liten och fortfarande hade mjölktänder. Nej, inte ens då hade jag några hål i mina tänder. Så jag vet därför inte hur det ska kännas då man verkligen har hål i en tand.

Kan orsaken till att jag fått hål nu vara att jag som student äter alldellers för mycket godis och sötsaker? Kanske kan det vara för att jag, precis som min bror, dricker alldelles för mycket jouice? Jag vet inte, så jag kan inte svara på varför jag som aldirg haft hål i mina tänder får hål just nu... Nej, det får bli en fråga till Herr Tandläkare då jag, när jag någon dag känner mig rikare, besöker honom.

Neden följer en repliksequence från filmen A Walk to Remember, världens kanske bästa film. Dialogen är mellan Jamie och Landon.

Landon: I don't just want to be your friend.
Jamie: You don't know what you want.
Landon: Neither do you. I think it scares you.
Jamie: And why would that scare me?
Landon: Cause than you wouldn't be able to hide behind your books, your telescope or your faith.
...
Landon: And do you know more why it scares you? Cause maybe you want to be with me too.

Jamie rusar efter denna scen snabbt till sin bil och åker iväg. Både arg och frustrerad på Landon, för att han försöker läsa hennes liv. Försöker få henne till något hon just då egentligen kanske inte vill. Eller så vill hon bara inte. Kanske för att hon bär på vetskapen om att hon är sjuk? Bär på något som Landon då ännu ej fått veta. Men vad Landon vet är att Jamie gillar honom.

En enda fördel

Jag har nu varit singel i nästan ett år. Nästan ett helt år. Många är gånger jag tyckt att det har varit både skönt och underbart. Jag har gillat att sitta hemma själv med en bra bok. Jag har gillat att dricka mitt te ensam, kolla på filmer och skrattat för mig själv. Jag har gillat att kunna gå runt och se ut som ett spöke i mysbyxor utan att någon brytt sig. Jag har gillar det, jag har funnit mig i det och jag har trivts med det. Men på senare tid har jag upptäckt att det inte alls är så här det är meningen att det ska vara. Meningen är att jag ska vara med någon. Det är inte meningen att jag ska vara singel och trivas med det. Meningen är att jag ska vara tillsammans med någon jag verkligen tycker om, men som också tycker om mig tillbaka. Jag vill inte ha någon för att ha någon utan den jag vill ha är DIG. Det har till och med kommit så långt att jag inte längre gillar att sitta ensam med mitt te och kolla på tv. Jag njuter inte längre av att vara själv. Jag har till och med insett att det endast finns en enda fördel med att vara singel och det är att jag fortfarande kan äta hur mycket vitlök jag vill utan att någon bryr sig. Men jag skulle lugnt kunna ge upp den fördelen ifall jag kunde få DIG.

Varför är det alltid så att det är det som man helst av allt vill ha, man inte kan få?