It's that simple!

Ville skriva om hur mycket jag saknar dig. Hur mycket jag vill att du ska vara här hos mig. Hur mycket jag längtar tills på onsdag då du kommer till mig. Jag ville berätta för världen hur underbar du är, men jag får inte fram alla de där rätta orden, så det blir bara 3 ord:

Jag saknar dig.

It's as simple as that!

Min underbara vän Banana

Du är en underbar vän. Du är festlig, snäll, rolig och smart. Du lyssnar och med dig kan man prata. Du har alltid nära till skratt och tänker allt som oftast i mina banor. Du kan hur man matchar kläder med accessoarer och andra ting. Utan dig hade mitt liv inte varit lika roligt, inte likt sig på något sätt. Alla dagar med plugg hade inte varit lika roliga.

Att du nu har det svårt gör ont i mig. Jag vill bara hålla om dig och göra allt bra. Jag vill att allt som har hänt dig ska vara ogjort. Jag tänker på dig och önskar det fanns något jag kunde göra för att lätta din smärta. Jag hoppas precis som du att allt bara är en mardröm och att allt imorgon är som vanligt igen.

Tycker så otroligt mycket om dig min vän!

365 dar...

Det har nu gått nästan ett år sedan första gången våra blickar möttes, första kyssen och första gången jag höll din hand. Sedan dess har jag kysst dig otaliga gånger och många gånger har jag haft min hand i din. Stunderna jag försvunnit in i dina blåa ögon har också de varit många.

Detta året har vart bland de bästa i mitt liv. Fortfarande är jag lika kär och fortfarande vill jag lära känna dig mer.

Jag känner lycka då jag bara får ligga och se på dig, känna hur du andas och hur du är bredvid mig. Fortfarande bubblar min mage över varje gång jag ser ditt leende och jag är så glad att du är min.

Det har snart gått ett helt år. Tänk det killen, ett helt år! Och jag är säker på att det kommer bli fler.

aldrig förr har så mycket tid gått så fort
tänker på alla saker vi har gjort
sen den dagen du och jag blev ett par
är det 1 år, 12 månader, 365 dar

men alltid samma känsla, även om vi förändras
och lågan brinner trots att vindarna har blåst hårt ibland
och om vi nån gång gråter, så möts vi alltid åter
i lyckorus, och det är därför jag älskar dig

jag minns allt, det finns inget rum som är tomt
ser hur det goda berövar oss på allt ont
jag tar vara på varenda minut
så låt oss vandra här på vår väg utan slut

och alltid samma känsla, även om vi förändras
det lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi nån gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

kom och lägg din kind mot min
dröm om oss om du somnar in
jag är här hos dig

och det är samma känsla, även om vi förändras
vi lyser starkt och klart fast tiden borde satt sina spår
och om vi nån gång gråter så möts vi alltid åter
i lyckorus och det är därför jag älskar dig

Lyckorus av Elin Sigvardsson

Tack Maia

Låten som just nu i denna stundande tenta- och inlämnings-period spelas på repeat i min iPod är Gothenburg med Maia Hirasawa. Så nu när jag sitter i datorsalen på V-huset och skriver om allt från vind som huvudlast till hur stor elförsörjningen för en byggnad är, kan jag kolla ut genom de stora fönstren. Se hur regnet öser ner där ute. Samtidigt drömmer jag mig bort till helgen som kommer då jag får träffa killen från staden Maia sjunger om. Så jag nynnar vidare:

Gothenburg, I thank you.

You gave me someone to love and I really owe you...

Valborg och Marcus

Så har jag nu ännu en gång hamnat här på min blogg för att ventilera lite. Sedan förra inlägget har ett antal helger spenderats i Tylösand, en massa konstruktion har räknats och så har nu Valborg firats.

För första gången firade jag valborg i Stadsparken. Så som man som student i Lund tydligen ska fira valborg. Så på morgonen begav vi oss till Stadsparken där tusentals studenter och annat folk redan befann sig. Några av vilka jag kände, men mång fler jag aldrig har sett förrut. Några killar i klassen hade inskaffat soffor dagen till ära. Det spelades musik. Dracks öl. Vissa åt sill, andra chips och jag åt godis. En helt klart mysig och lyckad valborgsförmiddag var det där i Stadsparken.
Runt 14-tiden begav sig Marcus på champange-galoppen. Jag stannade kvar i parken, men efter ett tag tog Lina och jag vårt pick och pack och begav oss mot Stortorget och Glasskulturen för att äta glass i solen.
Åkte sen hem för vila inför kvällens grillning hos Dalberg. Väl vid mitt hus fann jag av en Marcus liggadens solande på en bänk.
Nästan snabbare än vi hade kommit innanför dörren i min lägenhet hade vi somnat och vaknade inte förrän Hanna ringde framåt 19 nåt.
Kvickt iväg för att grilla men hamnade hos till Ida. Marcus stack på sitt håll. Ida födde mig med hemmagjord piråg och jag, Ida och Marie dansade och skrek med i Carola, GES, Lundell med mera som vi brukar i några timmar. Sedan vidare till Dahlberg där resten av gänget plus några till höll igång. Upptäckte plötsligt att jag hade 9 missade samtal från en Herr Larsson på min telefon och även min Marcus kom och joinade oss på Kämnärs. Efter Dalbergs gick gänget vidare på vad som skulle vara den stora festen men väl där var det nästan folktomt så jag och Marcus gjorde ett apearence för att sedan bege oss hemmåt och sova efter en låååång dag.

Första Maj regnade mest bort. Vi gjorde stan en sväng, åt och lyssnade på gubbarna som sjöng i Lundagård för att sedan mest sitta hemma, plugga och kolla på tv.

Men så igår var det dags för veckans andra höjdpunkt. Jag och Marcus åkte till Louisiana för att kolla på konstutställningen av Alberto Giacometti och Poul Cezenne. Det var en bra utställning. Bilder och Skulpturer som man känner igen från andra samanhang. Det var häftigt att två så olika konstnärer från olika epokrar på något sätt var så lika. Häftigt att Giacometti tagit inspiration Cezenne och att de visade det i utställningen på det sättet.
Efter utställningen åts glass i Humlebeack innan vi tog tåget åter till Köpenhamn. Väl i Köpenhamn öste regnet ner så efter en, för min del, kaffe på donken, åkte vi vidare mot Sverige och Lund. Vi lagade mat och Marcus bakade blåbärspaj.

Så idag har min Marcus åkt åter till Göteborg och jag sitter här framför datorn med en sista bit paj och massor av vanlijsås. Ska konstuera lite och snart göra mig iordning för Jons 26-års party ikväll.

So long mina vänner, so long! Kanske att jag bloggar igen inom en snar framtid, kanske inte... Det återstår att se.

Kär?

känns så konstigt. magen bubblar. ögonen ler. munnen likaså. kan inte sluta. känner igen känslan. känns så nytt. så ovant. försöker stå emot. är det möjligt att inte ryckas med? men så ser jag det. ditt leende. jag tinar. och de blå ögonen. jag smälter.

Äntligen skola igen!

Påsklovet är nu äntligen över och äntligen får jag åter gå föreläsningar och ha övningar igen! Idag när jag tog min vanliga shortcut över ekonomis parkering på väg till skolan bubblade det i min mage. Det kändes precis som om jag var 8 år och skulle börja skolan igen efter ett långt sommarlov. Så när jag som vanligt tog ingången på baksidan av V-huset för att komma upp i foajen och föreläsningssalarna blev jag helt paff när jag inte såg en enda människa jag kännde igen. Ingen från klassen var där! Ett litet ögonblick av besvikelse infann sig innan jag såg min kära vän Hanna och några till sittandes på den långa bänken utanför V-huset. Kännde glädjen som ett litet barn på julafton när jag fick återse mina kära klasskompisar och så gick jag fram sa hej till de som satt där och påbörjade en disskussion men Hanna. Halvt in i disskussionen fick jag syn på honom, Dalmasen som nu efter att ha haft upphåll, åter har kommit tillbaka till vår klass! Välkommen!

Och nu sitter jag här hemma igen och fortfarande lika peppad på att skolan har börjat! Förutom att cadda och konstruera ser jag till och med fram emot att läsa byggfysik och klimatsystem. Sen att jag och Hanna fick i princip full pott på vårt inlämnade projekt i byggsystem gör mig också mycket glad!

Förutom att imorgon åter gå till skolan ser jag nu mycket fram emot fredag då jag får besök av en världens kanske finaste och trevligaste!

...och jag nynnar vidare:
jag vill ha fredag idag

ännu lite plugg

så sitter jag här. ännu en sen natt med tentaplugg. en natt som så många andra. alla sover och jag är vaken. dricker kaffe ur den svarta termos-muggen från starbucks. det enda som gäller är byggnadsmaterialvetenskap.

sänder några tankar till dig som nu försöker sova.

och pluggar vidare i natten.

Jag ser det snöa...

... åh va roligt!

Sitter här med mina nyinskaffade solglasögonen på näsan och ser ut genom fönstret. Och vad är det som händer där? Jo, snön vräker ner! Den snö som så fint precis hade smält bort har nu åter lagt sig över gräsmattan. Jag vill ju ha värme, vår, blommor och den blå jackan på Bomerang i Lund.

Påsklov, skogen och Jumper

Ett påsklov på LTH är inte som ett påsklov var när man var liten. För det första så har hela denna läsperioden varit mycket slappare än de vanligen brukar vara, så när det väl blev dags för påsklov var det bara en fortsättning på slappheten. Så när jag förra veckan kände suget efter att få börja räkna (läs: teknolognörd) så var det första jag gjorde att öppna böckerna i bärverksanalys och gladerligen börja tentaplugga. Så nu efter 2 veckors lov och ca 1,5 kvar så är jag nästan trött på att vara ledig... Visst att jag har tenta i nästa vecka men det är ändå länge tills skolan börjar.

När jag igår fick besök här i skogen av 2 trevliga killar blev jag glad. Både för att jag fick ett litet break i mitt påsklov, men också för att jag fick träffa lite annat folk (eller annat folk vet jag inte, en av dem är min granne i Lund...). Så idag efter att jag har gjort de båda städerna i min närhet (Gislaved och Värnamo) var jag sugen på något större, mitt förlsag var bio i Jönköping. Killarna var på, dock blev det bio i Halmstad. Filmer var Jumper. (Ganska bra faktiskt. Kan kanske delvis bero på det trevliga sällskapet!)
Sedan efter bion var det dags för det sedvanliga besöket till McDonalds och kaffe. Där fick vi dessvärre inget kaffe, då de inte kunde servera det. Mycket dålig! Nästan lite upprörd! Men håll i er, ni kan vara lugna. Kaffe fick vi då jag körde fel och vi hamnade på McDonalds utanför stan och där serverade dom kaffe!

Väl hemma igen är det dags att gå och sova för att imorgon återigen bege mig till Halmstad för att där fira påsk.

Så nu återstår det bara för mig att säga GLAD PÅSK allesamman! Ät nu en massa ägg och drick en äggtoddy. Det ska jag göra!

Back in the woods...

Är hemma i den djupa Småländska skogen på påsklov. Har avslutat första läsperioden för denna vår och det var dags att åka hem en sväng. Så nu sitter jag här i skogen med dålig mobiltecknig och 2 Mbit internet...

Så idag har varit den första dagen på mitt påslov och dagen har inte varit speciellt produktiv. Sov till halv 1, spelade GuitarHero till typ 4 då käre Germund fick iväg mig till Gislaved för att fixa Pappas födelsedagspresent. En radiostyrd Helikopter. Hoppas han blir glad.

Det slog mig då när jag var inne i Gislaved att allt och alla här ser och är i princip precis som i Lund, bara med en lite bonnigare tutch. På ett positivt sätt, som min käre vän Toni skulle sagt.

Insåg även att jag inte kände igen nästan någon och ingen kände igen mig. Ingen förutom han på Skokompaniet som jag har handlat skor av sedan jag var liten. Det var skönt med ändå lite märkligt. Aja, det är ju inte alla som kan vara lediga nu.

Imorgon ska jag i alla fall klippa mig. Bättra på min page lite och fixa till luggen. Sen en sväng till klockis och kanske sola lite. Får se vad som faller mig in. Jag har ju trots allt LOV!

Min krokiga väg

springer och springer
längre och längre bort
men ju längre bort jag springer
desto närmre kommer jag

försöker gömma mig
försöker gå min egen väg
men du hittar mig
och leder mig ständigt rätt

vill inte alltid vara din
men likväl finns du alltid där
vill ibland göra min egen vilja
men du gör ändå din vilja känd

förstår inte
nej jag förstår inte
känner dig så nära
även om jag är långt borta

Ännu ett underbart album!

Han har gjort det igen. Han har ännu en gång släppt ett helt underbart album. Låtar precis sådär underbart melankoliska. Låtar innehållande en längtan, ett hopp och en dröm om något som tros finnas där. Något som vi inte riktigt kan se.

Han jag pratar om är Tomas Andersson Wij. Vars texter jag har citrat så många gånger. Vars texter har hjälpt mig genom både det ena och det andra. Jag hade längtat efter det nya albumer och så i förra veckan släpptes det äntligen. Albumet En sommar på speed. Det må ej vara det bästa albumet han har gjort, men det är helt klart bland dem.

Så kanske att han i sommar besöker någon av de festivaler som jag kan tänkas besöka eller att han håller en konsert i närheten av där jag kan tänkas befinna mig och kanske att det då kan bli en lika bra konsert som den på frizon sommaren 2005. Då tältet där hemlandssångarscenen stod var fyllt till bredden. Då jag och mina vänner fått sittplats på en bänk precis utanför den öppna tältduken. Jag minns att det var en kylig natt. Vi satt ihopkurade med filtar. Och samtidigt som Tomas levererade en konsert både personlig och familjär kunde man se upp på en mörk och stjärnklar himmel. Detta under en festival som i övrigt mest var fylld med lera och regn.
Det var inte bara den bästa konserten under den festivalen det är nog också den bästa konsert jag någonsin har varit på. Ja, den slår till och med Kents och Bo-Kaspers konserter.

Så kanske att jag i sommar än en gång får höra denna mästare på melankoliska melodier och geni på genial låttexter. Jag hoppas!

jag kanske borde haft en plan.
kanske borde jag ha nöjt mig.
men om jag fick börja om hade jag följt mina spår.

Nu var det länge sedan...

...jag publicerade något här. Nästan 4 månader har gått sedan sista inlägget och säkert kommer jag inte bli bättre.

Men i alla fall så har det sedan sist både hunnit vara advent, jul och nyår. Även en liten underbar skidresa till Chamonix har hunnits med. Och så har nästan en hel läsperiod i skolan förflutit. Inte heller den här gången fick jag uppleva advent sådär fridfullt som det var när man var liten. Det var som vanligt bara stress och massa plugg. Dock hann vi med den årlig resan till Köpenhamn och Tivolis julmarknad. Väl hemma hemma i Småland var det mest jobb på Klockis och bus med gamla vänner som gällde, förutom jul och nyår då. Detta innan jag tillsammans med mina underbara vänner den 4 januari for till de franska/italienska alperna. Den resan skulle kunna fylla en hel bok tror jag... Det var i alla fall party och massa skidåkning.

Efterbara någon dag hemma efter resan och tillbaka i skolan längtade man till lov igen. Men jag antar att det är så det är. En annan sak som har hänt sedan förra inlägget är ju att jag har valt inrktning också. Kanske inte så oväntat blev det byggnader och byggnadsverk. Så nu sitter jag och kollar på pelar och balkar mest hela dagarna och nu då snart 6 veckor på denna läsperiod snart förflutit och det har gått i princip smärtfritt. Inga sena nätter i skolan, än. Nästan har jag inte ens öppnat böckerna efter det att jag har kommit hem från skolan. Jag må läsa mer poäng än nödvändigt just nu och att det borde vara jobbigare att läsa 4 kurser samtidigt, då vi denna period läser Arkitektur för ingengörer, Cad, Akustisk planering och Konstruktionsteknik - Byggsystem. Visst att akustik kan låta sådär kul, men alla de andra kurserna lyfter upp så det känns som om de timmar man trots allt spenderar i skolan är endast lek. Bygger lite modell på arkitekturen, leker lite på datorn på cadden, kombinerar ihop byggsystem på Konstruktionen och räknar lite på nåt man inte riktigt förstår på akustiken.

Nu har uppdateringen kommit fram dagsläget, då jag just har kommit hem från en trevligt fika på stan :) Sitter nu och skissar lite på en 3-plans villa. Borde dock inom kort gå och lägga mig för att imorgon orka upp på övning klockan 8. För er som fortfarande kollar min blogg och tjatar på uppdatering har så nu skett och kanske dröjer det 4 månader till nästa, men håll ut inom sinom tid kommer det uppdatering.

So long for now!

Broken

the broken clock is a comfort

it let's me sleep tonight
maybe it can start tomorrow
from steeling all my time
i am here still waiting
thought i still have my doubts
i am damaged at best
like you have already figured out

i'm falling apart
i'm barely breathing
with a broken heart
that's still beating
in the pain
there is healing
in your name
I find meaning
so i'm holding on
barely holding on to you

the broken locks were a warning
you got inside my head
i tried my best to be guarded
i'm an open book instead
i still see your reflection
inside my eyes
that are looking for purpose
there still looking for life

i'm falling apart...

hanging on another day
just to see what
you will throw my way
and i'm hanging on to the words you say
you said that i will
i'll be okey

the broken light on the freeway
left me here alone
i may have lost my way now
haven't forgotten my way home

i'm falling apart...

Lifehouse med låten Broken är veckans låt.
Den går på repeat här i lägenheten när jag denna
vecka tentapluggar till tentan i Anläggningsteknik.

Ännu en Nostalgitrip...

Det är snart en vecka sedan nu som den senaste fredagsfinalen i Idol sändes. Och självklart satt jag bänkad framför tvn i min svarta skinsoffa, för att avnjuta höstens första fredagsfinal. Temat för kvällen var one-hit-wonders. (De blivande) Artisterna sjöng låtar som Walking on sunshine, I wanna know what love is, Baby love m.fl.

Väl där i tv-soffan med chipsen i skålen framför mig kom jag att fundera på vilken låt jag skulle ha valt att sjunga om jag tvingats framföra en låt med kvällens tema. Låten jag skulle ha valt är Busses and Trains med Bachelor Girl. Om detta hade varit en bra låt för just mig har jag ingen aning om, men det spelar egentligen mindre roll. För där i soffan när jag såg människor som verkligen kan sjunga, drömde jag mig bort till sommaren 1997 (eller kan det ha varit 1998?). Det var innan vi hade fått våra, likadana, röda vespor. Det var på den tiden alla hade CAT-skor, Crocker-jeans och Champion- eller FILA-tröjor. Det var sommaren då både du och jag var bruna som pepparkakor utan att ha lämnat Sveriges gränser. Det var sommaren då jag och min allra bästa kompis lärde oss vart varenda gata i Tylösand och Haverdal ledde. Orsaken var att vi cyklade gatorna upp och net ett otaligt antal gånger gånger, ofta med en radio/kasettbandspelare fastsatt på pakethållaren. Ur denna apparat strömmade vår favoritlåt just då, Busses and Trains. De människor som såg oss, såg säkert efter oss en extra gång när vi cyklade förbi, men jag är säker på att de efter ett tag vande sig vid att två krullhåriga brunetter, ofta iklädda liknande kläder, cyklade förbi deras hus ett flertal gånger varje dag.

Att vi har fått höra att vi var tvillingar av okända människor bland annat på tyska eller att vi prommenerade barfota mellan just Tylösand och Haverdal eller hur vi gav några radhuslängor namnet Spanien är andra historier. Listan av historier vi har skapat kan göras lång, men de är helt andra historier... (Historier jag säkert kommer att berätta för mina barn och barnbarn i framtiden.)

Men i alla fall, den one-hit-wondern som Bachelor Girl gav oss den sommaren, är den låt jag skulle valt att sjunga i en fredagsfinal med samma tema som förra fredgaens. Samtidigt kommer just denna låt alltid att påminna mig om den sommaren, en av de bästa sommrarna... Och jag kommer så länge jag lever, alltid att ha ett litet leende på mina läppar då jag hör denna låt.

Rättelse

Det var visst inte Valdiser vi skulle åka till, det var visst Charmonix!

Here we come!

Då var det bokat! Den 4:e Januari bär det av på skidsemester till Valdiser. En vecka i de franska alperna med ett helt underbart gäng från klassen. Kan det bli bättre?! Jo, om geodetisk mätteknik inte vore så förgrymmat tråkigt... Men just nu spelar det ingen roll för jag vet nu definitivt att nästa år inte blir utan skidåkning! YEAY!